Idag, vid lunchbordet.

Mitt emot varandra, över en kastrull med färsk tagliatelle och kidneybönor.

Jag: Vad skall du ha när du blir stor då. Flickvän eller pojkvän?

Ettan satt tyst i många sekunder. Jag såg hur han log generat inombords.

Till slut.

Ettan: Flickvän. 

Pausade. Började storflina med smilgroparna.

Ettan: Och inte du, om du trodde det!!

Jag: Haha nä. 

Han satt kvar, log allt större och jag riktigt såg hur generad OCH road han var på en och samma gång. Sen sköt han undan stolen och reste sig demonstrativt och sade med ett flin.

Ettan: Tack för maten!

...och sedan ett "Jag älskar dig" slängt från trappen på väg upp till kompisen på Skype.

Mitt stora fina Barn, guuu' så jag älskar dig!

Åh förra veckan var en så där galet underbar fikavecka med massa kompishäng, lek och vuxenprat. Mys i kubik och kvadrat.

I onsdags så var Tvåan och Trean (och jag och Fyran förstås) på besök på fritids. Vi kom lagom till glassen haha. Det gäller att välja sina tillfällen.

Grillning hos mormor och morfar på kvällen och alltså, jag skulle kunna leva på bara deras hemodlade färskpotatis med smör. Guuuuu' så gott det var!!!

På torsdagen så satt vi upp på cyklarna och gav oss iväg till det gamla fina, röda huset för att sommarfika med goa vänner. Alltså, deras hus. Jag blev KÄR i deras övervåning. Skall vi byta?

Och finaste K lärde Tvåan och Trean att spela kinaschack. Härliga timmar som värmer i hjärtat.

På fredagen så kom min doula (som var med när Fyran raket-föddes) och min back-up-doula och deras barn för att hänga lite med oss. Ett par helhärliga tjejer som även blivit fina vänner. Knytis-lunch med pastasallad och massor med olika grejer att blanda i. Många timmar med mycket prat, mycket skratt och mycket kompislek. Lovely!

Även "min" härliga S och hennes ungar tittade in en stund. Jag är RIK på de allra finaste vännerna. Så rik och privilegierad så det svindlar.

Lördagen inleddes med en morgonträff med finaste J och sedan åkte vi iväg för att fira gammelmormors födelsedag i efterskott. Fick även träffa en släkting från Österrike, som jag inte träffat på år och dar. Underbart!!!

Handling på MAXI på hemvägen och där kunde jag äntligen shoppa på mig lite produkter från Astrid och Aporna. Jag har länge velat prova deras produkter, men har haft svårt att hitta dem nära. Men nu så.

Söndagen blev äppelpajsdag.

Sista sommarlovsdagen.
Kompislek.
Lite städ.
Mycket bus.
Fånga varje sekund och njuta Liv och Ledigt.

Vi fick även hjälp med att ta ner två av de mest riskabla grenarna från vårt ödelagda äppelträd. Tacksam!

Skall försöka plocka av de finaste äpplena och lägga ner i matkällaren, för de gick utmärkt att göra paj på trots att det är omogna vinteräpplen. Lite extra socker bara så...

Kvällen blev pirrig och faktiskt lite gråtnervös för Tvåan och Trean...fritids väntade nämligen bara en natt bort.

Även Fyran hade svårt att komma till ro. Måhända förstod hon att det var stora förändringar på gång?

Fullmåne dessutom, så gissa hur mycket sömn jag fick?

Och idag så smällde det.

Fritidspremiär för Tvåan och Trean. Nog "värst" för Trean, då hon bara varit på studiebesök på skolan förut. Tvåan har ju ändå gått ett helt år där redan. 

...och sedan var det dags för Fyran och förskola. 

Det där datumet som känts så avlägset ända sedan jag gick hem från jobbet när hon låg i magen.

Och VIPS så var det liksom redan dags.

Usch, jag hade en sån ångestklump i magen. 

Hennes avdelning är helt underbar, både med fantastisk personal och urgulliga barn som tog hand om Fyran och visade henne och pratade så där bebismjukt till henne.

Men ändå.

Jag fick svälja ner mina tårar, för hu så hemskt det är att veta att Bebistiden nu är över.

Usch jag börjar ju nästan gråta, nu när jag skriver om det.

Efter frukt, utelek, lunch, snarka 1,5 timme på vilan, lek och mellis, så var det dags att bajka iväg för att hämta Storasyskonen på fritids.

Trean hade haft det skoj - om än med perioder av mammalängtan, men då blev hon väl omhändertagen av den gulliga personalen. 

Tvåan hade haft en dålig upplevelse av dagen och det smärtar i mitt mammahjärta och ger mig en klump i magen att det skall behöva vara så här redan den första dagen efter ett långt skönt sommarlov. En stor eloge till personalen som tog tag i det direkt. Men ändå. Tvåans upplevelser och känslor finns redan där och det gör ont i mig. Inte nu också, liksom...

Ett snabbt kvällsdopp och sedan läste vi återigen boken om prinsessan Kristalla (åh så bra den är!) innan de slocknade på... tjaa, inte på tre röda kanske. Först så blev det lite getingjakt (fast det var bara en fluga kom Trean fram till), men sen så.

Fyran snarkar och jag är snart beredd att göra detsamma.

Imorgon är det dags för fritids och förskola igen.

Får se hur det går för lilla frökan Fyran då. Idag gick hon omkring och undersökte det mesta och lekte med de andra barnen och så. Men så fort en vuxen så mycket som tittade åt henne, så frös hon som till is och ställde sig och tittade under (den icke-existerande) lugg.

Men det kommer nog att bli bra, så småningom. Det känns oerhört skönt att det är en föräldraaktiv inskolning där jag får vara med mycket och att det sker i lugn takt. Det är dessutom oerhört skönt att jag/vi inte har någon brådska, då det är tre veckor kvar tills jag skall börja jobba.

Som en av fröknarna på förskolan sade: kanske att det mest är inskolning för Mamman som behövs? 

Hehe hon kan kanske ha rätt i det.

Orden hittar inte fram.

De rinner bort i den här värmen.

Så.

Idag har vi gjort ingenting.

Jo, jag har tittat på mitt träd.

Och sen åkte vi till badsjön. 

Till och med Ettan kom dit efter en stund och vi badade och dök och gjorde bomben haha.

Och den där skogsbranden som härjar.

Jag vågar knappt öppna upp några nyhetssidor, för jag är så brandrädd att jag liksom varken vill eller orkar ta in. Självförsvar.

Men jag önskar av hela mitt hjärta att allt kommer att sluta så väl det bara går.

När vi vaknade imorse så kändes det som en dröm - det var vått på gatan och plötsligt började det regna igen. Jippie!!! Fyrans morgonpromenad innehöll både hängrännedusch och vattenpölsbad.

Tyvärr höll det inte i sig så länge, men trädgården fick sig en välbehövlig avsvalkning i alla fall. Strax började molnen skingras och solen kika fram och med den steg värmen snabbt igen.

Våfflor till frukost, för våffeljärnet råkade stå kvar framme efter gårdagskvällens toastfixande. Jaja, jag har ett riktigt toastjärn också, men det blir så mycket godare med våffelrutigt.

Lite hemmabus och lek i trädgården. Sedan gick jag och Fyran in för att laga mat. Trean blev överlycklig, för det blev hennes favvomat: potatis med vegoköttbullar, brunsås och lingonsylt. För att riktigt få i sig allt på tallriken, så vände hon upp den och drack från den. Hihi Sötingen min.

Efter maten så hade jag lovat badstrand, så vi packade ihop oss för att åka. Tvåan och Trean gick ut i trädgården medan jag fixade det sista och helt plötsligt så ropade de: "Mamma mamma! Du måste komma! Kolla trädet!!"

Jag sprang ut och vad fick jag se, jo om inte vårt ena Åkeröträd som tappat en fjärdedel av sin krona. En av de större grenarna hade gått tvärt av och rasat ner på marken. Suuuck, så ledsamt. Åkerö är mitt favoritäpple och just i år så hade det trädet massor av kart i toppen. Och vilket projekt att få väck det sedan.

...jag ringde min mor direkt för att berätta och jag började nästan småfnissa i luren, för lite komiskt var det allt. Bara för kanske tre, fyra dagar sedan så kom var nämligen grannen ute i sin trädgård och vi började småprata och plötsligt säger hon: "Och vet du vad som hänt med vårt äppelträd?" Då hade deras äppelträd knäckt av en av grenarna också. Så det var liksom bara att börja röja.

...och så nu vårat träd. Som låg alldeles i vågrät linje med deras kraschade äppelträd.

Jag såg att grannen var ute även idag, så jag skuttade över och berättade att jag härmade och knäckte mina träd också. 

Så alltså, nån gång mellan jag gick in för att laga mat och vi hade ätit klart, så hände det. Och fastän vi har köksbordet alldeles vid fönstret, så hade varken hört eller sett när det hände. Helknasigt, jue.

Haha. Men suuuuuuuuuuuck. Det var inte så här jag hade planerat att tillbringa den sista riktiga sommarlovssemesterveckan. 

Nåja, vi kunde inte göra något åt trädet idag (min grensax eller rostiga fogsvans förslår inte långt...och dessutom är grensaxen på semester på västkusten haha) så vi åkte iväg till stranden istället.

Och vilken eftermiddag vi fick.

Lagom mycket folk och kompisar och vattnet var mycket finare än nån gång tidigare i sommar. Tvåan, Trean och Fyran badade och badade och så även jag.

Den vita byggnaden lite längre bort till höger är skolan här på orten. Badsjön är ett populärt utflyktsmål för skolklasserna och fritids, då det ligger så nära.    

Vid en kort fika/amningspaus så slocknade Fyran tvärt i min famn, så jag bäddade om henne rejält på vår filt (med full uppsyn från vattnet och bryggan, men tillräckligt långt bort och filtinbäddat för att jag skulle hinna fram när hon vaknade. Plus att personen på filten jämte oss, erbjöd sig att säga till om hon hann vakna innan vi badat klart) och sedan var det lek-och-bustajm för Tvåan och Trean på andra sidan av bryggan. På den djupa sidan.

Och jisses så skoj de tyckte att det var. En kompis från Ettans klass och en kille till var där och hoppade med oss och vi hade så fantastiskt roligt.  De hoppade bomben och dök och  simmade och skrattade. Oj så de njöt. Och så även jag. Guuuu' så härligt det är att vara i vatten. Jag glömmer det alldeles för ofta, men jag hoppade och dök minst lika mycket som alla ungarna. Det är en sån fantastisk känsla att klyva ytan, känna det svala vattnet runtom hela kroppen. Åh jag skulle ha kunnat vara i flera timmar, men till slut så fick jag lov att väcka Fyran så det inte skulle bli knas med nattsömnen.

Efter nästan tre timmars nonstopbad så var det dock dags att ta oss hem.

Pizza och pommes från pizzerian och sen var Trean så trött att hon ville lägga sig före Tvåan. En kort saga och godnattpuss och sen snarkade hon.

Nu sitter jag här.

Och tittar ut på mitt träd.

...och hela kroppen känns trött och genomarbetad efter dagens hoppdykningar...

Lovely!

Häromdagen när jag gick i min trädgård med Fyran som vanligt travandes bredvid mig, så upptäckte jag att de här blommorna (vad heter de nu igen? Svar: Solidago. Tack Å! <3 ) slagit ut. Jag förknippar dem mer med sensommar och tidig höst, men på ett ställe i trädgården verkar de vilja slå ut lite tidigare än så.

Mmm lite höstkänsla förde de allt med sig, så här mitt i all högsommarvärme.

Tricket att stoppa äppelkart i vasen för att den skall stå stadigare, snodde jag med mig från spontankalaset i måndags hehe.

...men ännu är det inte höst.

Och varje morgon så vill Fyran gå ut det första hon gör, så då blir det lite morgonfötter på trappan *lycka* (bild från ett par dagar sedan - spana in min snygga bonnbränna på fötterna haha)

Imorse tog vi även en morgonpromenad och med sötaste röda skorna på de där små yttepyttefötterna bredvid mina större, så ville jag bara smälta ner i en liten lyckopöl. 

Fantastiska Ungen min som travade iväg med skorna på som om hon inte gjort annat. Jag menar, det är ju en sak att gå barfota och känna underlaget ordentligt under fotsulorna och både inne och ute så nästan springer hon fram numera. Men det är ju bra att öva upp sina färdigheter med skor på också... det kan bli lite knepigt på förskolan sen om inte annat. Och som sagt, hon travade på som om hon aldrig gjort annat. Vid bvc fastnade vi, för där ville hon gå uppför och nerför rampen om och om igen. Häromdagen så styrde hon kosan med bestämda steg mot min finaste A's hus. Fast det dök upp lite blomlådor i backen upp som måste luktas på, så vi plingade aldrig på. Vilket nog var tur, för jag tror minsann att fröken A sov på söta örat vid den tiden på morgonen hehe.

Förresten så får jag knappt hålla henne i handen längre heller. Inte ens för att det är mysigt. Nä, det är "jag kan själv!" som gäller nu och hon drar snabbt ur sin lilla hand ur min och springer före mig. Hihi Gullstumpan min.

På tal om morgon. Jag bara måste visa frukosten som Tvåan beställde i morse. Hans egen idé och han kallar den för Toppfrukost. Smörgåsen tyckte han påminde om Bobo i Babblarna haha.

Om det inte vore för dalarna så skulle topparna inte vara lika hisnande härliga.

Efter otrolig onsdag så följde en lite trilskande tordag, fantastisk fredag och en löjligt latig och lurigt humörig lördag. En sådan där dag när det minsta kan bli lyckligt stort, och allt smått kan bli stora svallande känslor.

Och jag är ju lite knasig.

Men ju mer syskontjafsigt och surhumörigt det är - desto mer längtar jag ännu fler Underbaringar som kramas och gnabbas, gosas och tjafsas. 

Haha familjen Knasboll. Det är vi det. Och jag är så fantastiskt outsägligt oändligt tokkär i mina Busråttor!!

Och ikväll hände det igen.

Lite hårkamning och genast råkade Mamman läsa HELA den nya boken om prinsessan Kristalla. Den var ju bara 46 sidor lång med mycket text på varje sida... Underbar bok för övrigt, så här i Pridetider.

I går läste vi Kalle med klänning, och den blev en stor favorit hos Tvåan. Han tycker absolut att jag bara måste och skall och är tvungen att köpa Kalle blir kär. Så snart det bara går. Helst förra veckan.

Imorgon stundar söndag.

Jag var faktiskt tvungen att kolla upp om det verkligen, verkligen är lördag idag, för det känns inte som det. Jag vet faktiskt inte vilken dag det känns som. En vardag, tror jag. Än så länge går det att vara så där ljuvligt dagvill. Men vardagen kryper sig på med stora, tysta stormsteg.

En vecka kvar på måndag, sedan börjar Fyran förskolan.

Jisses.

Det är faktiskt nästan så jag börjar gråta på riktigt, för jag vill inte att det skall vara dags ännu.

Vill inte.