Inget frukostmöte men väl en extra kopp varm choko hanns då med.

Nu är jobbdagen slut, Ungar är nattade och min skalle är nästan alldeles tom(are).

Dagen har varit kanon.

Pirrig förstås och en hel del frågor. 

Det kan ju hända en hel del på 1,5 år och jag vill vara noga med att göra rätt så det blir bästa möjliga för våra deltagare.

Samtidigt som det kändes som att jag inte ens hade varit iväg därifrån alls.

Det var liksom bara att plocka upp där jag slutade och fortsätta.

Och åååh så glad jag är för mina underbara kollegor!!!

Strax innan 16 hämtade jag på skolan och sedan på förskolan. Plockade med mig ett extrabarn och Ettan hade redan en kompis hemma.

Lek och bus och spel och sedan blev det pizzeriapizza till middag för att fira.

Mums.

Och pust.

Soffhäng och Idol åter som en väldigt bra idé i mina öron.

Fyran var förövrigt så där panikledsen när jag lämnade i morse.

Så där så jag fick lösa upp hennes fingrar för hon vägrade släppa taget om min kofta.

Men Trean och jag hann inte mer än till hallen så hördes knappt några snyftningar.

Dock blev hon så glad att se mig när jag kom för att hämta henne att hon började gråta.

Snuttan min.

Men det känns så skönt - för oss båda - att hon trivs så bra på sin fantastiska förskola, trots att det är jobbigt att skiljas åt på morgonen.

I torsdags när jag lämnade var det för övrigt samma sak.

Panikgråt direkt, men innan jag ens hunnit till hallen så var gråten över. Och när jag hämtade så skrattade hon och var på superglatt humör. 

Det lugnar och glädjer ett litet Mammahjärta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi kör! Jag måste. Det är min Dröm. Allting löser sig. Bara mina köpare får sitt ja från banken, så kör vi. Tjohooo!!!! ...

Kanske att mitt inlägg från dryga året sedan återigen har blivit aktuellt. Jag vet inte. Men jag har ingen lust att panika fram ett beslut som jag var tvungen till förra vändan. Istället så tänker jag stämma i bäcken och redan nu fundera över a...

Just idag så finns det så mycket jag vill säga. Det har varit en dag full av känslor på alla sätt och vis och jag behöver få skriva av mig och ur mig allt som jag går och tänker på just nu.   Häromdagen så fick jag frågan vad jag skulle göra om...

Inser att jag nog måste börja "tvinga" mig själv att sätta mig ner en liten stund varje kväll, för att få lite snurr på den här bloggen igen.   Tvåan och Trean tycker att det är fantastiskt roligt att bläddra i min förra blogg. Den skrev jag näml...

Här går livet sin gilla gång...fast senaste veckan definitivt på sparlåga. En efter en har vi trillat dit i feber och hosta. Sån där segdragen feber som är tillräckligt hög för att inte orka något men tillräckligt låg för att inte däcka totalt i sä...