Åh förra veckan var en så där galet underbar fikavecka med massa kompishäng, lek och vuxenprat. Mys i kubik och kvadrat.

I onsdags så var Tvåan och Trean (och jag och Fyran förstås) på besök på fritids. Vi kom lagom till glassen haha. Det gäller att välja sina tillfällen.

Grillning hos mormor och morfar på kvällen och alltså, jag skulle kunna leva på bara deras hemodlade färskpotatis med smör. Guuuuu' så gott det var!!!

På torsdagen så satt vi upp på cyklarna och gav oss iväg till det gamla fina, röda huset för att sommarfika med goa vänner. Alltså, deras hus. Jag blev KÄR i deras övervåning. Skall vi byta?

Och finaste K lärde Tvåan och Trean att spela kinaschack. Härliga timmar som värmer i hjärtat.

På fredagen så kom min doula (som var med när Fyran raket-föddes) och min back-up-doula och deras barn för att hänga lite med oss. Ett par helhärliga tjejer som även blivit fina vänner. Knytis-lunch med pastasallad och massor med olika grejer att blanda i. Många timmar med mycket prat, mycket skratt och mycket kompislek. Lovely!

Även "min" härliga S och hennes ungar tittade in en stund. Jag är RIK på de allra finaste vännerna. Så rik och privilegierad så det svindlar.

Lördagen inleddes med en morgonträff med finaste J och sedan åkte vi iväg för att fira gammelmormors födelsedag i efterskott. Fick även träffa en släkting från Österrike, som jag inte träffat på år och dar. Underbart!!!

Handling på MAXI på hemvägen och där kunde jag äntligen shoppa på mig lite produkter från Astrid och Aporna. Jag har länge velat prova deras produkter, men har haft svårt att hitta dem nära. Men nu så.

Söndagen blev äppelpajsdag.

Sista sommarlovsdagen.
Kompislek.
Lite städ.
Mycket bus.
Fånga varje sekund och njuta Liv och Ledigt.

Vi fick även hjälp med att ta ner två av de mest riskabla grenarna från vårt ödelagda äppelträd. Tacksam!

Skall försöka plocka av de finaste äpplena och lägga ner i matkällaren, för de gick utmärkt att göra paj på trots att det är omogna vinteräpplen. Lite extra socker bara så...

Kvällen blev pirrig och faktiskt lite gråtnervös för Tvåan och Trean...fritids väntade nämligen bara en natt bort.

Även Fyran hade svårt att komma till ro. Måhända förstod hon att det var stora förändringar på gång?

Fullmåne dessutom, så gissa hur mycket sömn jag fick?

Och idag så smällde det.

Fritidspremiär för Tvåan och Trean. Nog "värst" för Trean, då hon bara varit på studiebesök på skolan förut. Tvåan har ju ändå gått ett helt år där redan. 

...och sedan var det dags för Fyran och förskola. 

Det där datumet som känts så avlägset ända sedan jag gick hem från jobbet när hon låg i magen.

Och VIPS så var det liksom redan dags.

Usch, jag hade en sån ångestklump i magen. 

Hennes avdelning är helt underbar, både med fantastisk personal och urgulliga barn som tog hand om Fyran och visade henne och pratade så där bebismjukt till henne.

Men ändå.

Jag fick svälja ner mina tårar, för hu så hemskt det är att veta att Bebistiden nu är över.

Usch jag börjar ju nästan gråta, nu när jag skriver om det.

Efter frukt, utelek, lunch, snarka 1,5 timme på vilan, lek och mellis, så var det dags att bajka iväg för att hämta Storasyskonen på fritids.

Trean hade haft det skoj - om än med perioder av mammalängtan, men då blev hon väl omhändertagen av den gulliga personalen. 

Tvåan hade haft en dålig upplevelse av dagen och det smärtar i mitt mammahjärta och ger mig en klump i magen att det skall behöva vara så här redan den första dagen efter ett långt skönt sommarlov. En stor eloge till personalen som tog tag i det direkt. Men ändå. Tvåans upplevelser och känslor finns redan där och det gör ont i mig. Inte nu också, liksom...

Ett snabbt kvällsdopp och sedan läste vi återigen boken om prinsessan Kristalla (åh så bra den är!) innan de slocknade på... tjaa, inte på tre röda kanske. Först så blev det lite getingjakt (fast det var bara en fluga kom Trean fram till), men sen så.

Fyran snarkar och jag är snart beredd att göra detsamma.

Imorgon är det dags för fritids och förskola igen.

Får se hur det går för lilla frökan Fyran då. Idag gick hon omkring och undersökte det mesta och lekte med de andra barnen och så. Men så fort en vuxen så mycket som tittade åt henne, så frös hon som till is och ställde sig och tittade under (den icke-existerande) lugg.

Men det kommer nog att bli bra, så småningom. Det känns oerhört skönt att det är en föräldraaktiv inskolning där jag får vara med mycket och att det sker i lugn takt. Det är dessutom oerhört skönt att jag/vi inte har någon brådska, då det är tre veckor kvar tills jag skall börja jobba.

Som en av fröknarna på förskolan sade: kanske att det mest är inskolning för Mamman som behövs? 

Hehe hon kan kanske ha rätt i det.