Häromdagen när jag gick i min trädgård med Fyran som vanligt travandes bredvid mig, så upptäckte jag att de här blommorna (vad heter de nu igen? Svar: Solidago. Tack Å! <3 ) slagit ut. Jag förknippar dem mer med sensommar och tidig höst, men på ett ställe i trädgården verkar de vilja slå ut lite tidigare än så.

Mmm lite höstkänsla förde de allt med sig, så här mitt i all högsommarvärme.

Tricket att stoppa äppelkart i vasen för att den skall stå stadigare, snodde jag med mig från spontankalaset i måndags hehe.

...men ännu är det inte höst.

Och varje morgon så vill Fyran gå ut det första hon gör, så då blir det lite morgonfötter på trappan *lycka* (bild från ett par dagar sedan - spana in min snygga bonnbränna på fötterna haha)

Imorse tog vi även en morgonpromenad och med sötaste röda skorna på de där små yttepyttefötterna bredvid mina större, så ville jag bara smälta ner i en liten lyckopöl. 

Fantastiska Ungen min som travade iväg med skorna på som om hon inte gjort annat. Jag menar, det är ju en sak att gå barfota och känna underlaget ordentligt under fotsulorna och både inne och ute så nästan springer hon fram numera. Men det är ju bra att öva upp sina färdigheter med skor på också... det kan bli lite knepigt på förskolan sen om inte annat. Och som sagt, hon travade på som om hon aldrig gjort annat. Vid bvc fastnade vi, för där ville hon gå uppför och nerför rampen om och om igen. Häromdagen så styrde hon kosan med bestämda steg mot min finaste A's hus. Fast det dök upp lite blomlådor i backen upp som måste luktas på, så vi plingade aldrig på. Vilket nog var tur, för jag tror minsann att fröken A sov på söta örat vid den tiden på morgonen hehe.

Förresten så får jag knappt hålla henne i handen längre heller. Inte ens för att det är mysigt. Nä, det är "jag kan själv!" som gäller nu och hon drar snabbt ur sin lilla hand ur min och springer före mig. Hihi Gullstumpan min.

På tal om morgon. Jag bara måste visa frukosten som Tvåan beställde i morse. Hans egen idé och han kallar den för Toppfrukost. Smörgåsen tyckte han påminde om Bobo i Babblarna haha.

Om det inte vore för dalarna så skulle topparna inte vara lika hisnande härliga.

Efter otrolig onsdag så följde en lite trilskande tordag, fantastisk fredag och en löjligt latig och lurigt humörig lördag. En sådan där dag när det minsta kan bli lyckligt stort, och allt smått kan bli stora svallande känslor.

Och jag är ju lite knasig.

Men ju mer syskontjafsigt och surhumörigt det är - desto mer längtar jag ännu fler Underbaringar som kramas och gnabbas, gosas och tjafsas. 

Haha familjen Knasboll. Det är vi det. Och jag är så fantastiskt outsägligt oändligt tokkär i mina Busråttor!!

Och ikväll hände det igen.

Lite hårkamning och genast råkade Mamman läsa HELA den nya boken om prinsessan Kristalla. Den var ju bara 46 sidor lång med mycket text på varje sida... Underbar bok för övrigt, så här i Pridetider.

I går läste vi Kalle med klänning, och den blev en stor favorit hos Tvåan. Han tycker absolut att jag bara måste och skall och är tvungen att köpa Kalle blir kär. Så snart det bara går. Helst förra veckan.

Imorgon stundar söndag.

Jag var faktiskt tvungen att kolla upp om det verkligen, verkligen är lördag idag, för det känns inte som det. Jag vet faktiskt inte vilken dag det känns som. En vardag, tror jag. Än så länge går det att vara så där ljuvligt dagvill. Men vardagen kryper sig på med stora, tysta stormsteg.

En vecka kvar på måndag, sedan börjar Fyran förskolan.

Jisses.

Det är faktiskt nästan så jag börjar gråta på riktigt, för jag vill inte att det skall vara dags ännu.

Vill inte.