Tvätta lite.

Rasta hundar.

Kapa lite ved.

Elda.

Montera ner studsmattan.

Klippa gräset där studsmattan stått - nu är allting färdigklippt för i år. Välkommen höst!

Handla lite.

Skriva lite blogg med en sovvarm Bebis mot min axel.

Planera svampskog och vinteräppelplock.

Slappsöndag.

Jag hade så goda föresatser.

Med ett kvickt tangentbord som hänger med i mina snabba fingersvängar, så tänkte jag blogga i alla fall lite lite grand varje dag.

Men ack, så jag bedrog mig.

Nåväl.

Här har det i alla fall skruvats ihop möbler.

Jag och bästaste pappa/morfar läste ritningar och skruvade, medan mamma/mormor busade med Ungarna.

Idag fick jag även - själv - ihop den nya hyllan till mitt sovrum.

Och möbler har flyttats och bytt platser och oj, så bra det kommer att bli.

Behöver dock köpa en ny LÅNG kabel, så Ettan slipper ha sin stationära dator alldeles vid modemet.

Det är inte helt optimalt att ha speldatorn alldeles vid tv:n... lite väl hög ljudnivå i vardagsrummet.

Nej, jag vill ha datorerna i pysselrummet, där det går att stänga till om man så vill. Plus att sängsoffan står där också, för sena LAN-nätter och sova-över-kompisar.

Så, det är en hel del omorganisation kvar, men snart snart...

Hmm.

Tvätt finns det att vika.

En diskmaskin att sättas igång också.

Fast soffan och en virkning lockar alldeles väldeliga.

Och sedan nattinatti med sovvarm Bebis.

Och just nu så har jag denna låt på skallen (förutom alla julskivor som börjat spelas här hemma då förstås hehe).

Den är bara så bäst:

Det blev en matlagningslördag.

Två olika sorters lasagne, då jag "råkade" göra lite för mycket bechamelsås. Ooops, vegofärssåsen räckte bara till en lasagne. Snabbt in i frysen och inventera och där hittades det en påse med wokgrönsaker, så det bidde en kintaliensk (kina+italiensk) lasagne. Med smaksatt crémefraiche tillsammans med grönsakerna. Mums.

Efter det gjorde jag en sats kålrotslåda (i smyg...) och så fort den var klar så tog vi med oss en låda hem till mormor och morfar för att överraska. Jag tror att det blev uppskattat, minsann.

Dock blev den lite klen i smaken, då jag upptäckte att jag bara hade en liten skvätt ingefära kvar. Hur kunde det hända?! Och ströbröd fick jag lov att göra själv i mixern. Men det funkade rätt bra, trots allt.

...och när jag ändå hade en ugn-dag, så svängde jag ihop en kladdkaka till kvällsmys också...

Mmm jag lät den stå en minut för kort i ugnen, så den blev så där extraextrakladdig. Shit så god den blev. Smältande kladdig med smak av chokladkola. Mums.

Jaha, vad skall vi hitta på för mat imorgon då?

Korv med bröd kanske.

Känns som att jag redan har förbrukat veckans ranson av matlagning efter idag haha.

Och så känns det som att jag skulle vilja skriva ett lite längre inlägg ikväll *sneglar mot berget av disk*
...nähä...diska var det kanske... Hepp!

Och fredagen bjöd på årets sista (?) dopp.

Nej, inte för mig.

Jag har inte ens haft ett första i år.

Men min Trean sprang på sommarben rakt ut i sjön så kaskader av glitter stänkte högt upp i höstluften.

Pärlande skratt och undangömt hutter.

Humör bjöds det också på.

Till slut.

När kvällen nalkades och blev rätt sen efter intensiva vardagar.

Känslohud så tunn och humöret sprakande levande direkt under ytan.

Lockad till leende, tills ilskan påmindes igen och armarna i kors med bortvänt ansikte.

Gullungen min - du är alldeles ljuvlig när du känner dig arg.

Godnattsaga och varma ord och försiktiga kramar och stundtals glömdes allting bort.

Men i sängen.

Under täcket.

Då kom tårarna.

Skruttpluttan min.

Det är inte lätt att vara fyra, nästan fem.

Kikade till henne nyss.

Svettigt varm under täcket.

Långluggen klistrad vid pannan.

Rofyllt sovandes.

Älskade Unge.

Och vardagsrummet har blivit spellounge.

Barnskratt med tonåriga undertoner letar sig kvittrande in till mig.

"Mamma! Mamma! Kom och titta!"

Kraschade bilar och det värsta är det bästa.

Och skratten.

De där kvillrande ljuvliga.

Smittande.

Och jag tänker att det är en ynnest att få uppleva både gråt och skratt, ilska och glädje.

Humöromslag från en sekund till en annan.

Njutigt varje minut.

Och jag menar det alldeles äkta och sant.

Det ÄR en njutning att få uppleva mina Barn i alla deras känslosvall.

Att få finnas där i varje stund.

Det är just min mening.

Lättnaden när allting går bra hos läkaren för Ettan, både vad gäller magont och höftvärk.

Turglädjen när busskortet tagit slut - och det blir gratisbuss både dit och hem, då betalningsmanicken inte fungerar.

Barnalyckan när det delas ut ballonger utanför banken.

Njutningen av varm choko med en extra skopa riven ljuschoklad från Åres chokladfabrik på toppen.

Vissheten om att det i kylskåpet står pannkakstårta från igår.

Nu bollas det med ballonger och pratas via Skype och huset är fullt av ljuvliga ljud av liv och rörelse.

Nu har jag ingen ursäkt för att inte skriva längre.

Har av min mor fått låna ett tangentbord som jag kopplat till min krånglande bärbara och vips, så kan jag skriva fort och lätt igen. Otroligt skönt!

...men nu lär jag ju börja producera inlägg igen haha...

Jag har ju ett par "större" inlägg jag har tänkt skriva, men de får vänta ett litet tag till.

Mjukstart låter som en bättre idé, tycker jag.

Hmm så... vad har vi gjort idag då.

Jo, jag har nu ikväll fått hem en trött och strålande lycklig Ettan som tillbringat eftermiddagen och kvällen på äventyrsbad med allra bästaste moster och morbror.

Överraskningsresa direkt efter skolan som innebar vattenrutschkana, strömsimning, hopptorn, bad, fika och bus.
Plus klädshopping och hamburgare. Hihi han var helt slut och såååå nöjd!!!

Tusen miljoners triljoners TACK för att ni ivägnappade min Underbaring och gav honom en sådan härlig dag.

Jag känner mig så otroligt tacksam, privilegierad, glad och "omtänkt" när de vill överraska mina Barn så här. Det betyder massor för mig (för att inte tala om Ungarna) och värmer hela själen.

Och det gäller verkligen alla mostrar/morbror och övriga släktingar som mina Ungar har runt omkring sig. Att de tänker på mina Barn och bara tycker om att vara med dem - vare sig det är en överraskningsdag, måla naglarna, titta på speedway med morfar, what ever -  det betyder så fantastiskt mycket.

Äsch, nu blev jag så där gråtigt rörd igen.

"Nu åker jag strömmen, Mamma!" sade en sömnig Älskling med ett stort leende när han sjönk ner i kudden.
...men jag hann inte mer än ner till köket, förrän jag hörde honom ropa:
"Mamma! Tanden!"
Jag rusade upp och minsann, om han inte hade tappat en tand också.

Mycket blod var det... och nu lär jag väl kontakta tandfén.

Innan dess så har jag och Fyran varit på Öppna Förskolan med prat, fika och sångstund.

Och det allra mest braiga med det, det är att ÖF numera ligger alldeles jämte förskolan. Så även om Trean har korta dagar, så behöver jag bara hämta henne "över staketet" och så kan hon vara med på ÖF en timme också. Perfekt!

Har ju ännu inte fått någon respons från rektorn angående mina tankar kring Treans förskoleplats. Kanske måste jag vara mer specifik i mina önskningar, än att bara bolla tankar.

Åh jag måste bara få glädjeskriva, att det hittills är en helt fantastisk föräldraledighet.

Allra först och främst tack vare alla mina fyra härliga Underbaringar förstås.

Min Bebis-Fyran som får mitt hjärta att svämma över och hennes Storasyskon som är så totalt tokkära i sin lillasyster. Även fast hon drar dem i håret så fort hon kommer åt... och det är ett starkt grepp hon har i sina små fingrar hihi. Och de leker, busar, klappar, kramar, bär, håller, vaggar och kittlar. Och Fyran skrattar aldrig så mycket som när just Storasyskonen roar henne. Det är så underbart att se och jag önskar att jag kunde beskriva i ord hur jag känner det. Men det är liksom för stort. Svindlande lyckligt.

Och först så fick vi ett långt, ledigt sommarlov tillsammans, med underbara soldagar och för första gången på flera år så hann jag och vi varva ner på riktigt och njuta sommarlovslunk fullt ut.

Sedan började vardagen, med visserligen tider att passa, men även sköna rutiner.

Och förmiddagar fyllda av Öppna förskolan, föräldra-barn-träning (Hej Muskler - er har jag inte träffat på tjugo år! ...och hej Träningsvärk! Du är också välkommen, för då vet jag var musklerna är bosatta hehe), sångstunder och snart även babymassage och rytmik.

Men det allra bästa med sensommarens och kommande vardagar: fika och promenader med nyfunna härliga vänner att prata om allt mellan himmel och jord med. Otroligt välbehövligt, måste jag säga och jag är så tacksam för att det finns så härliga människor i den här byn att vara föräldraledig samtidigt med.

Nu räcker det för den här gången.

Kan ju inte ta ut mig redan första dagen.

Och lite virkning och kanske ett avsnitt av Project Runway hägrar...

(för att inte tala om hur en bit av en lyxigt kladdig kladdkaka som jag fått av goa vännen S ligger och frestar på köksbänken...hmmm over and out för ikväll var det hehe)

Det blir inga inlägg.

Inte för att jag inte har något att skriva om.

Utan för att jag har en så otroligt kass dator att skriva PÅ.

Tangentbordet är trögt (speciellt vissa bokstäver) och jag skriver för snabbt för  att den skall hinna med och då tappas bokstäver och då måste jag gå tillbaks för att korrigera och gaaaah.

Kanske är den inte gjord för vanlig hederlig fingersättning, utan mer pekfingervals modell hårdtryck?!

Den är inte ens ett år gammal och har betett sig så här från start. Men jag tänkte att det rättar säkert till sig. Kanske är det bara jag som är van med min gamla vanliga trotjänare. Men icke.

Så det är inget roligt att skriva, för jag får inget flyt i bokstäverna och då tar det för mycket energi från att få ner tankarna på pränt.

So now you know.