Behöver jag ens skriva hur lämningen på förskolan gick idag?

Alltså det är så hjärtskärande jobbigt att se min älskade Unge så panikledset, att ord inte räcker till för att beskriva.

Att se mitt Barn så förtvivlat och veta att det är jag själv som har orsakat det. Det är rent outhärdligt hemskt och går så vidrigt mycket emot det jag tror på och står för.

Tack och lov för fantastiska fröknar som skickar sms och berättar hur det går.

Nu är i alla fall hela den stora tiokubikshögen med björkved färdigkapad.

Vedboden blev sprängfylld och jag har fått skingra förskoletankar och jobbångestgråt under tiden. Tacksamt.

Någon timme här och någon timme där och nu kan jag äntligen fira med en kopp varm choko, trygg i tanken på sprakande brasor och ett varmt hus för mina Underbaringar i vinter.

Vedhögen före:

Vedhögen efter:

Och så en liten skvätt kvar för fogsvansen att jobba med i vinter, då vedträna var för grova för kapen:

HURRA för mig!!