Idag är Äldsta på skolresa.

Tvåan och Trean busar med kompisarna på förskolan.

Och jag och Fyran är "bara" hemma.

Ammar, sover och byter blöja. Gällande Fyran alltså.

(som firar treveckorsdag idag!)

Själv tänker jag vika femtioelva ton tvätt och hänga lika mycket på tork.

Tänk va.

Vilket privilegium att ha tonvis med tvätt att hänga, vika och sortera.

Det är en ynnest och en glädje att ha äntligen ha fem små och stora högar med sorterade underkläder, tröjor och klänningar.

Att klädkammaren och byråer svämmar över av alla plagg och kattvinden knappt går att stänga till av alla urvuxna byxor och vinterkläder som just nu bara kastas in där...det är bara så där löjligt lyckligt.

För jag har fyra Underbaringar att leva och uppleva livet med.

Tänk, vilken lyckos jag är.

Och Fyran kom.

Som en virvelstorm ville hon ut till oss och solskenet.

Ljuvlig som få och livet som jag visste det fick ytterligare en älsklig dimension.

Svindlande lycklig.

Så där gråtsnyftande och tacksamt och privilegierat.

Tänk att hon ville komma.

Tänk att hon valde just mig och min familj.

Tänk att hon finns.

TACK.

Tokkär.

Och hennes syskon är upp över öronen förälskade i vår tuttande, sovande och bajsande Underbaring.

Klappar, pussar, klär på och byter blöja och vill vara nära, nära.

Och jag fick som jag ville.

Jag fick prova på att "plussa" på tiden.

Med en halv dag eller så.

Sedan tyckte Lillskrotan att det blev bråttom ut, så det blev både blåljus och skrikande kurvor och tjugo minuter efter ankomst till förlossningen så låg hon på mitt bröst.

Ett under av ljuvlighet från det mörka håret och ner till de långa, finlemmade tårna.

Tänk.

Hur kan man älska någon så mycket?

Hur är det möjligt?

Hur mycket känslor ryms i ens kropp innan man exploderar?

Mamma älskar Dig.

Mamma älskar Dig så fantastiskt mycket.

Mer än hela Universum och ännu mer och mer för varje sekund.

Mamma älskar Dig.

Alltid.

Evigt.

Oändligt.

Det hände för bara en liten vecka sedan.

En dag fylld av strålande sol och majvår.

Och ändå har hon väl alltid funnits hos oss.

Så självklar.

Så mycket kärlek.