Sommarens sista lovdag spenderades för övrigt i vedbon.

Eller garaget snarare.

Kapandes ved, vilket jag har tio kubik av. Nu är kanske en femtedel gjord..."bara" resten kvar.

Och jag som hade tänkt att stapla den här nya veden så fint, så fint. Men jag insåg att jag vill prioritera att få den eldningsklar så vi kan värma oss i vinter, så får jag ta det där med snyggstapling (vilket innebär att jag FÖRST måste rensa ut vedboden ordentligt, och det glömdes jag göra i somras som jag egentligen hade planerat) till nästa säsong.

Sen gick vi på restaurang och åt lunch.

Och efter förskolehämtning så åkte vi till lilla stora staden och shoppade gympaskor och skolväskor.

Strax före 18 dunsade vi ner på hallgolvet och medan Ettan bytte om till boxningsträningen som började 18, så värmde jag på pizza och hällde upp mjölk.

Intensivt fullspäckad dag med mycket skratt och mycket skolstartsnerver och sommarlovsslutsångest (och inte bara hos mig hehe).

TACK mina älskade Underbaringar för det här sommarlovet.

Det har varit helt fantastiskt och jag älskar Er massor, massor, massor.

Mer än hela Universum.

Och ännu mer och mer för varje sekund.

Mamma älskar Er alltid, evigt och oändligt.

Och tack till vår älskade Familj och alla goa fina vänner som har förgyllt våra sommardagar - nu ser vi fram emot hösten och alla kommande dagar med fikalek, varm choklad och stickkvällar. Längtar!

...imorse fick Fyran prova på att gå till förskolan redan till frukost. Det gick bra, men jag fick lov att sätta henne direkt vid frukostbordet, annars så blev det protester. Hungrig liten Fröken, även om hon sedan inte hade ätit speciellt mycket...men hon var fulltankad med tuttsoppa, så det var inte så konstigt.

Sedan var det dags att bege oss till skolan.

En av Tvåans kompisar ringde och frågade om han fick gå med oss och det fick han ju självklart.

Ettan for iväg på cykeln i ett huj och sedan var det vår tur.

Ujuj så pirrigt...men jag vet ärligt inte vem det var värst/mest för haha.

Väl på skolan så ville Trean väldans gärna att jag skulle stanna. Det var lite väl pirrigt att börja förskoleklass. Jag frågade Tvåan om han också ville att jag skulle vara med honom, men han svarade bara att "jag har ju redan gått ett år i skolan, jag kan det här!" Aaah min stora Gulleplutt.

Så ja, jag stannade.

Samling, lek, utelek, lunch - yey, Treans favorimat: vegobullar med potatis, brunssås och lingonsylt - rast och så fruktstund med sagoläsning. Jag hade plockat med mig ett gäng extra äpplen från vårt eminenta fikaäppelträd och de blev uppskattade - och uppätna haha.

På förmiddagsrasten blev det förresten värsta, bästa överraskningen för alla barn på skolan. Mitt i all utelek så började den välkända melodin ljuda... och in på skolgården kom Glassbilen!! Hihi jag hade fått reda på att den skulle komma av en fröken bara några minuter innan och jag blev så pirrigt lycklig och förväntansfull på att få se barnens reaktioner, att jag fick gåshud långt ner på benen och nästan ville studsa upp och ner. Haha JAJAJAAAAA jag VET att jag är knasig!! Helt underbar överraskning som jag tror blev mycket uppskattad av alla elever.

Jag gästspelade även en stund inne hos Tvåan och fick sitta i bänken bredvid honom och se hur han jobbade. Jisses, jag kan inte fatta att han blivit så stor att han börjat i Ettan. Skolkille på riktigt, jue.

När skoldagen var slut så cyklade Trean och jag för att hämta Fyran på förskolan.

Halvvägs på cykelbanan så sa jag: "Oj, titta så dimmigt det är vid bondgården!" Sekunden efter så kom de första stora dropparna och sedan ösregnade det. Hmmm inte så konstigt att det var "dimmigt" då...

Fyran hade haft det bara bra idag. Ätit (fast inte så mycket) och sovit en timme och sedan lekt.

Tillbaks till skolan för att hämta Tvåan (Trean slutade idag kl 13, Fyran 13.30 och Tvåan 14.00 så det blir några vändor fram och tillbaka de dagar jag kommer vara föräldraledig även i höst. När jag väl jobbar så går ju Tvåan och Trean på fritids och slutar samtidigt)... fast inte bara Tvåan. Vi fick med oss två av hans klasskamrater och två av Treans klasskamrater också.

Haha en av Ettans klasskompisar cyklade förbi oss på hemvägen och han hojtade: "Tänker du starta dagis eller?!"

Ja, det kunde man nästan tro med sju (Ettan var inte med, utan hade cyklat före hem) härliga ungar som gick, skuttade, sprang och cyklade kring fötterna. Underbart!

Jag skrev på Facebook när jag kom hem hur fantastiskt tacksam och hedrad jag känner mig, som får det förtroendet. Och hur jag verkligen njuter av de här två veckorna som är kvar innan jobb, där Ungarna fortfarande kan ta hem kompisar direkt efter skolan. När mitt arbete väl drar igång så blir det nya och andra tider...

Jaja, jag hade inte åtta ungar hemma hela eftermiddagen.

De lekte en stund och åt lite mellis och sedan gick Trean och hennes kompis hem till kompisen en stund och Tvåans kompisar blev hämtade och till slut så var det bara mina egna fyra hemma. Jisses så tyst det blir då, när det bara är fyra Busråttor som leker och busar.

Trean fick huvudvärk efter middagen. Petade förresten mest i maten och sade senare att hon mådde illa.

Psykologiskt eller inte, men även jag känner mig lite halvskum och har precis svalt ner ett gäng vitpepparkorn.

Trean får sova med en diskad glassbytta bredvid sängen och så får natten utvisa om det bara var spänningsmående efter en skojsig och händelserik första dag i skolan.

Nu är det nog bäst att natta mig själv också, ifall ifall...

Nattinatt!

***

Och så måste jag ju bara skriva att jag fick en helt underbar bloggkommentar på FB av min finaste S.

(får jag kopiera in den här? Snälla!! Vill inte tappa bort den hihi)

TACK!

För att du och dina härliga ungar finns i mitt och mina Underbaringars liv.

Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är för det... istället fick du mig ikväll stum med dina fina ord. Hehe. Det är inte ofta det händer.