Det där.

Att behöva lossa en liten älsklingshand som krampaktigt håller tag i ens kofta.

Se hur hon vilt fäktandes och storgråtandes bärs iväg av en annan än mig.

Då går det inte att svälja ner tårarna.

Då gråter jag redan i förskolehallen.

Men tyst.

Kanske kan jag då avhålla mig från att springa in igen, hämta min Dotter och säga upp mig från jobbet.

För det är så det känns.

Att det inte är värt det.

Samtidigt så försöker jag påminna mig själv om att det var precis likadant när Ettan började förskolan.

Många månader var det panikartade lämningar med små fingrar som klamrade sig fast och måste lossas.

Först den morgon som han glatt skuttade iväg och vinkade hejdå med ett leende.

Först då så insåg jag hur mycket jag burit med mig varje dag.

Och vilken oerhörd lättnad det var för min själ att slippa se mitt Barn förkrossat.

Fantastiska fröken skickade ett sms för att berätta att min Älskling blivit glad snabbare än förut, fast hon var så oerhört ledsen när jag gick. Hon hade till och med ätit gröt till frukost. Och mitt hjärta blev lite lagat igen.

Idag skall jag jobba fackligt hela dagen.

Egentligen har jag redan börjat.

Men en liten Mamma kan behöva samla sig. 

Samla ihop sig först.

Plocka ihop mitt söndriga hjärta och alla tårar och dricka upp den där chailatten som stod kvar i köket.

Den var ännu varm nu när jag kom tillbaka från skollämningarna.

Så om en stund kickar jag igång dagen.

Och på ett vis även arbetslivet, även om det inte är jobb-jobbet idag.

Hejdå Föräldraledighet.

 

Karima

26 augusti 2014 08:54

Känner igen känslan ♡ styrke kramar! Egen tid är stunder man måste värdera högt oxå, tat lungt o njut av regnet som smattrar på fönstret 😀
Ha en bra dag 🌹

queenoflight

26 augusti 2014 09:04

Mm jag har druckit en till latte. Duschat. Målat naglarna för tredje gången på 1,5 år. :-)

Nu skall jag snart iväg och vara social och jobba lite...

Det blir bra.

Kram!

 

Frida

26 augusti 2014 20:29

💜

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi kör! Jag måste. Det är min Dröm. Allting löser sig. Bara mina köpare får sitt ja från banken, så kör vi. Tjohooo!!!! ...

Kanske att mitt inlägg från dryga året sedan återigen har blivit aktuellt. Jag vet inte. Men jag har ingen lust att panika fram ett beslut som jag var tvungen till förra vändan. Istället så tänker jag stämma i bäcken och redan nu fundera över a...

Just idag så finns det så mycket jag vill säga. Det har varit en dag full av känslor på alla sätt och vis och jag behöver få skriva av mig och ur mig allt som jag går och tänker på just nu.   Häromdagen så fick jag frågan vad jag skulle göra om...

Inser att jag nog måste börja "tvinga" mig själv att sätta mig ner en liten stund varje kväll, för att få lite snurr på den här bloggen igen.   Tvåan och Trean tycker att det är fantastiskt roligt att bläddra i min förra blogg. Den skrev jag näml...

Här går livet sin gilla gång...fast senaste veckan definitivt på sparlåga. En efter en har vi trillat dit i feber och hosta. Sån där segdragen feber som är tillräckligt hög för att inte orka något men tillräckligt låg för att inte däcka totalt i sä...