Mitt hjärta vill gå sönder.

Jag fixar inte att Fyran blir så ledsen när jag lämnar på förskolan.

Allt jag ville var att vända om och ta henne i min famn och cykla hem med henne igen.

Men det går ju inte.

Det blir bara att skjuta separationen framför oss i en vecka och så blir det ändå samma.

(men gud vad det verkligen krockar helt och fullt med min instinkt. Att inte få fortsätta vara nära, när hon är så där liten. Det går emot allt det jag står för och vad själ och hjärta säger. Hade den kunnat, hade även kroppen protesterat med att skjuta ut alla sina taggar och spjärna emot med all sin kraft. Och jag är rätt stark. Hehe)

Så jag stod kvar i hallen för att höra om hon slutade gråta.

En lång, lång stund stod jag där.

Och jag insåg att när fröknarna säger att "det tog bara några minuter, så var hon glad igen", så är det stor skillnad på hur långa de där minutrarna är om en får det återberättat i efterhand eller om en står kvar och genomlever dem.

I alla fall.

En lång, lång stund, säkert i flera minuter, så stod jag där.

Och till slut kom det mest bara som argsnyftningar.

...och sen väntade jag lite extra, men det kom ingen mer snyftning, så då gick jag.

Med en klump i magen och tårar i halsen.

Nu är alla Ungar lämnade och jag sitter här med en chailatte.

Nyhetsmorgon i bakgrunden.

Planen för dagen är att fortsätta röja.

Kanske kapa lite mer ved.

Och så inskolningssamtal med Trean.

...och som på beställning så fick jag precis ett sms från de underbara fröknarna på förskolan. Att Fyran har lugnat ner sig och är i full fart med att köra dockvagn. TACK! Det kunde inte ha kommit mer lägligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi kör! Jag måste. Det är min Dröm. Allting löser sig. Bara mina köpare får sitt ja från banken, så kör vi. Tjohooo!!!! ...

Kanske att mitt inlägg från dryga året sedan återigen har blivit aktuellt. Jag vet inte. Men jag har ingen lust att panika fram ett beslut som jag var tvungen till förra vändan. Istället så tänker jag stämma i bäcken och redan nu fundera över a...

Just idag så finns det så mycket jag vill säga. Det har varit en dag full av känslor på alla sätt och vis och jag behöver få skriva av mig och ur mig allt som jag går och tänker på just nu.   Häromdagen så fick jag frågan vad jag skulle göra om...

Inser att jag nog måste börja "tvinga" mig själv att sätta mig ner en liten stund varje kväll, för att få lite snurr på den här bloggen igen.   Tvåan och Trean tycker att det är fantastiskt roligt att bläddra i min förra blogg. Den skrev jag näml...

Här går livet sin gilla gång...fast senaste veckan definitivt på sparlåga. En efter en har vi trillat dit i feber och hosta. Sån där segdragen feber som är tillräckligt hög för att inte orka något men tillräckligt låg för att inte däcka totalt i sä...