Tvåan och Trean hade planerat det noga.

Inatt skulle de sova i lektältet - själva, ute i trädgården.

De lekte där hela dagen och bäddade och packade extrakläder och godnattsaga och allt som kan tänkas behövas.

Vi åt kvällsmat inne, borstade tänder och kissade. Och de bestämde vilken buske de skulle kissa i om de blev kissnödiga på natten.

Overall och fleecejacka drogs på och jag följde dem ut och pussade dem godnatt.

Hörde (och spelade in en snutt hihi... fast de såg mig, så det var oki) genom tältduken hur Tvåan läste för Trean. Gullpluttar.

Fyran och jag gick in och ammade (läs: tuttade en stund, men mest blev det munpruttanfall på bröstet haha).

En dryg timme senare så hörde jag hur ljudet av gråt kom närmare och närmare och in kom Trean med ledsna, sorgtunga steg, storgråtandes.

"JAG SAAAAAKNADE DIG MAMMA!!!"

Och hennes tårar bara strömmade nerför kinderna.

Storebror som kom hack i häl med även han famnen full med filtar och kuddar var alldeles tårblank i ögonen han också och underläppen darrade.

Älskade älskade Ungar.

Vi kramades och så gick vi upp till sängarna.

Nu grät båda. För att de hade saknat så mycket.

"En saa-ha-ha-haaaga Mamma" bad Trean.

Så jag läste medan snyftningarna fortsatte att eka i rummet.

Till slut så kröp de ner under sina täcken.

Men Trean satte sig plötsligt upp i sängen och bara grät alldeles förtvivlat.

Och snyftade att hon hade saknat mig så länge där i tältet.

"Och jag som ville sooooova där i tre nätter... men så saknade jag dig och då kan jag ju inte deeeeeet!!!

Och vi skulle ju vara uppe hela natten och nu går det inte!!!"

Och så bara slängde hon sig bakåt i sängen och stönade "åååååååh" alldeles uppgivet.

Lilla älskade Hjärtegumman min.

Så nu har jag lovat att vi skall kolla efter ett riktigt tält som rymmer hela familjen, så skall vi tälta tillsammans i trädgården. Och vara uppe hela natten.

Morgonen började så lovande med värmande solsken och lagomt smekande vindar.

Fyran och jag spatserade ute i trädgården och inspekterade rabatter och odlingar.

På sitt egna lilla språk sade hon blomma och lukta och böjde sig framåt för att få känna dess doft. Om blomman ifråga var knopp, utslagen eller vissnad var av mindre betydelse. Gullungen min.

Tomatplantorna fick nya tillhåll också. Från pallkrage till stenkrukor som står mot uthusväggen. Mer sol och mer plats.

Tvåan och Trean började jubla när de fick plocka ut lektältet. De tänker sova där inatt.

"Mamma, får vi sova där tre nätter?"

Hihi ni kanske skall prova med en natt först.

Så, nu har de bäddat därute och smaskar korv med bröd och chips i matlåda, ritar och spelar ipad, alltmedan de inväntar kvällen och godnatt.

Glädjestrålande i en mun: "Mamma, då kan vi vara uppe hela natten, för du ser inget!"

Kalla vindar nu och en sol som leker kurragömma.

Midsommardagen är njutigt långsam.