Idag vattnar trädgården sig själv. Najs.

Men det var inte så mycket väder för att klippa gräs/buskar/träd, så istället tillbringade jag och de tre Yngsta dagen i närmaste lilla staden.

Lämnade böcker på bibban, fixade nytt pass (till mig, jag har inget annat id) och slutligen så storhandlade vi på COOP. Ojojoj, det är verkligen najs med barnvagn - att lasta i. 

Lillskruttan hängde som vanligt på ryggen. Och på magen när hon ville tutta.

Dessutom så behövde jag inte ens packa matvarorna själv.

Eller, jag HÖLL på att behöva det, helt efter egen förskyllan.

Av gammal vana så tackade jag nämligen först nej när kassörskan frågade om jag ville få mina matvaror packade. 

"Nä, jag kan packa själv".

Fast sen så kände jag mig så taskig mot tjejerna som stod där och bara väntade på att få hjälpa till, så jag sade att "Ja, om det är okej så..."

Och kassörskan bara log och svarade att "det är därför de står där!"

Hihi fröken Klara-Mig-Själv blev en erfarenhet rikare idag.

Gaaah så dålig jag är på att ta emot hjälp (och be om hjälp också för den delen), men yey! för mig, för idag så tackade jag - till slut hehe - ja. Hurra! Det tar sig... *fniss*

Och så har jag lyxat med två chailatte på stan idag.

Först en sööööt sockerpulversvariant (mums!) och sedan en "äkta" med riktigt kryddthé och skummad mjölk (MUMS!).

Ungarna smaskade glass.

Dagen har även inneburit KOCKARNAS KAMP.

Det var Tvåan och Trean som handlade ingredienser på COOP, hackade, kokade, mixade och smakade av och det blev jämnt skägg i grenarna

1. purjolök

2. blomkål

Domare var Ettan och jag och eftersom det var så jämnt, så behövdes det en utslagstävling:

pannacotta vs chokladbollar.

Med ytterst små marginaler (det var lite för mycket smörsmak i chokladbollarna) så vann pannacottan. Den hade Tvåan smaksatt med vanilj, kakao och oboy och det smakade precis som en fastare variant av chokladpudding. Riktigt mumsig var den!

Smet över till mormor och morfar en stund också. Pratade med gammelmormor och kastade boll. Och så fick jag se jobbet som Ettan hjälpt morfar med igår kväll - nysnickrad trappa till altanen och nymålat. För det fick han en hundring - välförtjänta pengar. Men som Ettan sade till mig: "Jag hade gärna gått dit och hjälpt till även om jag inte fick pengar!" 

De kommer dock väl till pass inför Finlandsresan. Ungarna längtar som tusan.

Och för bara en stund sedan, medan jag låg och nattade Fyran, så kom Ettan nerdundrande för trappan och jag tänkte att "oj, vad har hänt nu?!"

Han störtade in till mig och hela han strålade av lycka: "Mamma! Jag är bronze 2!!"

...det är tydligen en level i LoL (när man kör ranking) och jag blev så himla glad att se hans sprittande glädje.

HURRA HURRA HURRA!