Tvåan och Trean hade planerat det noga.

Inatt skulle de sova i lektältet - själva, ute i trädgården.

De lekte där hela dagen och bäddade och packade extrakläder och godnattsaga och allt som kan tänkas behövas.

Vi åt kvällsmat inne, borstade tänder och kissade. Och de bestämde vilken buske de skulle kissa i om de blev kissnödiga på natten.

Overall och fleecejacka drogs på och jag följde dem ut och pussade dem godnatt.

Hörde (och spelade in en snutt hihi... fast de såg mig, så det var oki) genom tältduken hur Tvåan läste för Trean. Gullpluttar.

Fyran och jag gick in och ammade (läs: tuttade en stund, men mest blev det munpruttanfall på bröstet haha).

En dryg timme senare så hörde jag hur ljudet av gråt kom närmare och närmare och in kom Trean med ledsna, sorgtunga steg, storgråtandes.

"JAG SAAAAAKNADE DIG MAMMA!!!"

Och hennes tårar bara strömmade nerför kinderna.

Storebror som kom hack i häl med även han famnen full med filtar och kuddar var alldeles tårblank i ögonen han också och underläppen darrade.

Älskade älskade Ungar.

Vi kramades och så gick vi upp till sängarna.

Nu grät båda. För att de hade saknat så mycket.

"En saa-ha-ha-haaaga Mamma" bad Trean.

Så jag läste medan snyftningarna fortsatte att eka i rummet.

Till slut så kröp de ner under sina täcken.

Men Trean satte sig plötsligt upp i sängen och bara grät alldeles förtvivlat.

Och snyftade att hon hade saknat mig så länge där i tältet.

"Och jag som ville sooooova där i tre nätter... men så saknade jag dig och då kan jag ju inte deeeeeet!!!

Och vi skulle ju vara uppe hela natten och nu går det inte!!!"

Och så bara slängde hon sig bakåt i sängen och stönade "åååååååh" alldeles uppgivet.

Lilla älskade Hjärtegumman min.

Så nu har jag lovat att vi skall kolla efter ett riktigt tält som rymmer hela familjen, så skall vi tälta tillsammans i trädgården. Och vara uppe hela natten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi kör! Jag måste. Det är min Dröm. Allting löser sig. Bara mina köpare får sitt ja från banken, så kör vi. Tjohooo!!!! ...

Kanske att mitt inlägg från dryga året sedan återigen har blivit aktuellt. Jag vet inte. Men jag har ingen lust att panika fram ett beslut som jag var tvungen till förra vändan. Istället så tänker jag stämma i bäcken och redan nu fundera över a...

Just idag så finns det så mycket jag vill säga. Det har varit en dag full av känslor på alla sätt och vis och jag behöver få skriva av mig och ur mig allt som jag går och tänker på just nu.   Häromdagen så fick jag frågan vad jag skulle göra om...

Inser att jag nog måste börja "tvinga" mig själv att sätta mig ner en liten stund varje kväll, för att få lite snurr på den här bloggen igen.   Tvåan och Trean tycker att det är fantastiskt roligt att bläddra i min förra blogg. Den skrev jag näml...

Här går livet sin gilla gång...fast senaste veckan definitivt på sparlåga. En efter en har vi trillat dit i feber och hosta. Sån där segdragen feber som är tillräckligt hög för att inte orka något men tillräckligt låg för att inte däcka totalt i sä...