Och ikväll har Äldsta och jag äntligen fått sitta och skratta tillsammans till America's Funniest Home Videos.

I veckorna blir det ju tidigt i säng och igår såg jag knappt röken av honom, då det var kompislek direkt efter skolan och övernattning på det. Han kom hem en sväng idag på dagen för att äta, men sen försvann han lika snabbt igen. Inte ens sockerkakan som stod i ugnen kunde få honom att umgås med sin - snart - gamla Morsa en liten extra stund.

Dock insåg han när han dök upp framåt sena eftermiddagen att bortavaro kan straffa sig... Tvåan hade nämligen kompisbesök och bara en endaste liten smal kakstrimla fanns kvar när Ettan kom hem.

(och ja, nu skyller jag skamlöst på mina Ungar och deras kompisar för sockerkaks-i-vräkandet. För jag hade ju inte alls något med den saken att göra. Hmmpf hur kan någon få för sig något sånt... *flin*)

Dock är jag en snäll Mamma (läs: sockersugen alt baktokig) så det bidde visst ännu en omgång smet. Hjälp så gott det doftar när man gräddar just sockerkaka. Och att äta den direkt, brännvarm och smältande... Gaaah! Nä, nu får jag sluta blogga om det, annars blir det en tredje smet här minsann.

Golvet och bordet i vardagsrummet är i skrivande stund täckta av dockhusmöbler och barbiedockor.

Tydliga minnen från kvällen som gått och jag ler vid tanken. Tvåan och Trean kom in i ett lekstim medan jag satt och tittade på (eehmm snyftade till) Herbie på 5:an. Det var så underbart att se och höra dem så hjärtat ville svämma över.

Och då jag inte hade någon lust att trängas med alla dessa dockor i sängarna vid nattningen, så fick sakerna ligga kvar redo att lekas med direkt i morgon bitti.

Sköna soffan är dock dockfri och fylld med härligt mjuka kuddar. Och Ettans gosiga filt han fick på sin födelsedag. Tack så väldans mycket mormor, hälsar jag å hans vägnar...

I alla fall.

Det är så fantastiskt härligt att få tillbringa dessa kvällar tillsammans med min kloka Nioåring, bara han och jag. Vi skrattar och pratar och retas och kittlas och liksom bara är.

En annan dimension av föräldraskapet.

Och jag njuter av varje sekund.

Och det killar till i magen ibland.

Av förväntan.

Och av yttepyttesmå händer och fötter som vänder och vrider sig i det varma, mörka, trygga.

Där under (och i) mitt hjärta.

Vi stormar på genom livet.

I nuet.

Över frostiga gräsmattor.

Mellan förskola, skola och jobb.

Under skratt och bus och kiv och tjafs.

Omfamnade av själva livet och varandra.

Och jag tänker att jag börjar om.

Min Stora undrade för inte så länge sedan, varför jag inte kallar mig för Ljusets Drottning istället för det andra bloggnamnet.

Och det var ju en bra fråga.

Visserligen är jag fortfarande en nattuggla stundom, men synen på livet de senaste snart tio åren är ju så ofantligt mycket mer fylld av ljus än nattsvärta.

Så okej.

Jag skippar mitt gamla invanda nick.

Och börjar om.

Men behåller dock den gamla bloggen.

För jisses, vad skoj det är att bläddra tillbaka och läsa och minnas.

Men nu finns jag här.

Och här är en tillvaro fylld av kärlek, energi, lycka, frihet, Underbaringar, jobb och en växande mage.

Busande katter, möbler som byter plats och fikastunder vid köksbordet.

Och jag njuter nuet.

Av att kunna vara jag fullt ut.

Att kunna stå för vem jag är och vad jag tycker, tänker och vill.

Utan att behöva anpassa och skuldbeläggas för att jag är som jag är och behöver det jag behöver och verkligen vet vad jag vill med mitt liv.

Jag är jag och jag är bra.

Punkt.

Så - hjärtans välkomna hit till min nya boning, mina vänner.

Det blir nog inte så många stora förändringar mot förut.

Men jag kan äntligen börja sätta ord på mitt Nu igen.

<3 Kärlek och energi <3