Och ikväll har Äldsta och jag äntligen fått sitta och skratta tillsammans till America's Funniest Home Videos.

I veckorna blir det ju tidigt i säng och igår såg jag knappt röken av honom, då det var kompislek direkt efter skolan och övernattning på det. Han kom hem en sväng idag på dagen för att äta, men sen försvann han lika snabbt igen. Inte ens sockerkakan som stod i ugnen kunde få honom att umgås med sin - snart - gamla Morsa en liten extra stund.

Dock insåg han när han dök upp framåt sena eftermiddagen att bortavaro kan straffa sig... Tvåan hade nämligen kompisbesök och bara en endaste liten smal kakstrimla fanns kvar när Ettan kom hem.

(och ja, nu skyller jag skamlöst på mina Ungar och deras kompisar för sockerkaks-i-vräkandet. För jag hade ju inte alls något med den saken att göra. Hmmpf hur kan någon få för sig något sånt... *flin*)

Dock är jag en snäll Mamma (läs: sockersugen alt baktokig) så det bidde visst ännu en omgång smet. Hjälp så gott det doftar när man gräddar just sockerkaka. Och att äta den direkt, brännvarm och smältande... Gaaah! Nä, nu får jag sluta blogga om det, annars blir det en tredje smet här minsann.

Golvet och bordet i vardagsrummet är i skrivande stund täckta av dockhusmöbler och barbiedockor.

Tydliga minnen från kvällen som gått och jag ler vid tanken. Tvåan och Trean kom in i ett lekstim medan jag satt och tittade på (eehmm snyftade till) Herbie på 5:an. Det var så underbart att se och höra dem så hjärtat ville svämma över.

Och då jag inte hade någon lust att trängas med alla dessa dockor i sängarna vid nattningen, så fick sakerna ligga kvar redo att lekas med direkt i morgon bitti.

Sköna soffan är dock dockfri och fylld med härligt mjuka kuddar. Och Ettans gosiga filt han fick på sin födelsedag. Tack så väldans mycket mormor, hälsar jag å hans vägnar...

I alla fall.

Det är så fantastiskt härligt att få tillbringa dessa kvällar tillsammans med min kloka Nioåring, bara han och jag. Vi skrattar och pratar och retas och kittlas och liksom bara är.

En annan dimension av föräldraskapet.

Och jag njuter av varje sekund.

 

Susanne

28 november 2012 14:36

Jag hittade hit! *vinka*
Mm, du var också ett novemberbarn va? Grattis i förskott eller efterskott! Och grattis till att du får uppleva stora barn som är så fulla av klokhet och idéer att man baxnar och grattis till litet hemlighetsfullt frö som gror.
Livet.Är.Guld

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi kör! Jag måste. Det är min Dröm. Allting löser sig. Bara mina köpare får sitt ja från banken, så kör vi. Tjohooo!!!! ...

Kanske att mitt inlägg från dryga året sedan återigen har blivit aktuellt. Jag vet inte. Men jag har ingen lust att panika fram ett beslut som jag var tvungen till förra vändan. Istället så tänker jag stämma i bäcken och redan nu fundera över a...

Just idag så finns det så mycket jag vill säga. Det har varit en dag full av känslor på alla sätt och vis och jag behöver få skriva av mig och ur mig allt som jag går och tänker på just nu.   Häromdagen så fick jag frågan vad jag skulle göra om...

Inser att jag nog måste börja "tvinga" mig själv att sätta mig ner en liten stund varje kväll, för att få lite snurr på den här bloggen igen.   Tvåan och Trean tycker att det är fantastiskt roligt att bläddra i min förra blogg. Den skrev jag näml...

Här går livet sin gilla gång...fast senaste veckan definitivt på sparlåga. En efter en har vi trillat dit i feber och hosta. Sån där segdragen feber som är tillräckligt hög för att inte orka något men tillräckligt låg för att inte däcka totalt i sä...