Nu behöver jag spåna lite.

Och få respons och tankar.

Är det möjligt att bo en vuxen och fyra barn i en 3-rummare på 74 kvadrat?

Högst upp fast med stor balkong och ljust och fräscht från start och med en mycket bra hyra...ja jisses, så mycket billigare och enklare boende vi skulle få. Och därmed skulle så otroligt mycket oro skingras...

Samtidigt som jag tänker att "pust vilken tur att vi bor i hus" nu när Fyran har kolikkänningar och timmar av gråt vissa kvällar.

Jag planerar och påbörjar sommarens projekt med att fixa altanen och njuter av huset och trädgården (fast ofta med en klump i magen för saker som jag oroar mig för skall hända och allt som jag måste ta tag i och fixa), men har samtidigt alla krokar ute och tankar som formas i skallen.

Försöka vara beredd på alla olika scenarion.

Och nu såg jag precis att det är visning på en lägenhet här på orten. Och fick direkt som en värmestöt i magen. Den där berömda magkänslan.

Större lägenheter än 3or finns knappt på orten och Ungarna vill absolut inte flytta härifrån. Framförallt Äldsta som inte vill byta skola. Alla är dock öppna för lägenhet och pratar ibland om att de vill flytta till en sådan

Själv kan jag tänka mig att pendla både fyra mil åt ena hållet eller tre mil åt andra hållet, för då kan jag med lätthet behålla jobbet trots flytt.

Fast kan vi hyra/köpa lägenhet på orten så blir ju allt ännu enklare...

Men är en trea alltför litet för oss?!

Nu bor vi i fyra rum och kök på dryga hundra kvadrat men med inredd kattvind och så extrautrymmen. För att inte tala om uthus och trädgård.

Men vi alla längtar efter att få rensa ut, sälja iväg och slänga grejer, kläder, saker, skräp...och då finns kanske inte behovet av att bo större.

Vi får bo mer sparsmakat - fast färgsprakande! - och utvalt istället.

Men vågar jag sälja, när det är tioårigt ansvar för dolda fel och skorstenen är knasig och fönstren faller sönder och det säkert är fukt och radon (vilket man inte kan försäkra bort även om man tar en tio-årsförsäkring) och.......gaaaaaaaaaaah ja ni hör ju. Jag är hopplös haha.