Tvåan (6 år) frågade: "Hur länge är snart? Eller om en stund?"

Och vi kom fram till att det kan ju variera så oerhört, så det är egentligen rätt dumt att säga så.

Tvåan: "Jag tycker att snart borde vara som ett svärord, så man inte skall säga det!"

Idag har vi äntligen fått regn som håller i sig lite mer än en halvtimme.

Den där halvtimmen kom för någon dag sedan, annars har det varit sol och värme i flera veckor.

Skönt med sommar visserligen (för förra sommaren var det precis tvärtom, här där jag och mina Busråttor bor) men lite regn då och då skadar inte.

Idag var det även näst sista dagen för garnrea på YlloTyll.

Jag har velat och tvekat, men till slut så kunde jag inte hålla mig...

...och det blev visst ett helt gäng garner, då just det garn som jag virkar filtar med fanns med på rean.

Ooops, antingen så är det väldigt dyrt med rea, eller också blir det många filtar. Det beror på hur man ser på saken haha.

Går omkring med ett lyckosurr i hjärtat. Och bara jag tänker på hur fantastiskt rik jag är som har mina älskade Underbaringar, min fantastiska familj och släkt, mina fina fina vänner och mitt kära gamla Skrutthus, så svindlar det till i både huvudet och maggropen. På riktigt.

Om ett par veckor kommer dock en tung dag, med begravning för lilla gammelgammelmoster. Känner tårarna komma bara jag tänker på det. Hon har liksom alltid funnits där.

Varje gång jag står vid spisen så tänker jag på henne. Precis och exakt varje gång och det blir rätt många på säg fem år...

När mina äldre Barn var små, så ringde hon nämligen och berättade för mig att det var jätteviktigt att ha handtaget på kastrullen/stekpannan vänt inåt mot spisen. Ifall att någon av barnen skulle komma åt, så kastrullen inte skulle kunna tippa ner så lätt. Nu visste jag det och gjorde redan så. Men jag lyssnade och tackade för tipset och jag tänker på det precis varendaste gång sedan dess. Hennes omtanke om mina Barn och mig.

Och jag minns när jag var liten och sov över hos henne en gång. I den bäddsoffa/schäslong som nu står i mitt pysselrum och som var full med kuddar och jag skrev i min skrivbok om Grevinnan Beatrice och vi tittade på en actionfilm om en långtradarchaffis och det blev sent.

Och lilla bänkbyrån i hallen där leksakerna förvarades. Kanindjuren som var virkade med öglepäls. Och burkarna som fortfarande doftade av vaniljsocker och som var så härliga att stoppa ner näsan i.

Jag saknar dig så mycket, N.

Sov så gott.

Jag älskar dig.