Idag.

Kvinna i mogen ålder: "Vilken fin mage du har. Alldeles lagom för tiden!"
Tänk så najs att inte bara höra: "wow vad STOOOR du är!"

v 33+0 idag.

48 dagar kvar. Plus minus ett par veckor.

Hormonranden ovanför naveln blir allt tydligare, även om den fortfarande är svag.

Men jag ser att den finns där.

Njuter nuet.

Längtar maj.

Wiiiiiiiiiiiie och pirr.

Och jag tänker att det kanske börjar bli dags att planera lite mer av de praktiska bitarna inför förlossningen.

Hur jag skall ta mig in och vem som har möjlighet och lust att busa med mina Underbaringar under tiden och lite sånt.

Drar det igång en vardag under kontorstid så är det ju inga problem.

Då kan jag föda medan de är på förskola/skola.

Men om det drar igång mitt i natten.

Eller på en helg.

Eller om det blir långdraget eller komplikationer eller snitt så Liten och jag blir kvar på bb.

Ja.

Det enda man vet, är ju att man ingenting vet.

Förrän verkligheten kickar in och då får man hantera det då.

Men kanske vore det skönt att i alla fall ha hunnit tänka några varv även i de banorna och i alla fall ha planerat det som planeras kan.

Jag som bara har hunnit tänka att mitt största krux blir att bestämma när det börjar bli dags att ringa min doula så hon hinner hit i tid.

Stor nytta liksom, om jag ändå inte har någon lösning på vem som skall busa med mina Älsklingar.

Jaja.

Hemförlossning är ju ett (lockande och spännande) alternativ.

Hmm.

Blir till att klura lite på det här.

För jag är inte en sådan som förutsätter.

Och jag har inte frågat någon ännu heller.

Känner mig förkyld. Eller allergisk.

Täppt i näsan, tung i skallen, svid i ögonen, feberkänsla.

Och jag är värdelös på att bo i hus just nu.

Ser bara det skruttiga.

Och har panik över att jag inte har råd att slutföra saker jag påbörjar.

Dessutom känner jag fuktlukt lite överallt lite då och då.

Inbillar mig att det är värst i mitt sovrum och att det är därför jag helt plötsligt börjat må så konstigt.

Och ikväll kände jag en distinkt brandlukt från uppifrån vindsluckan.

Eller kanske kom den från lampan som hänger strax jämte.

Ja, ni hör ju.

En lägenhet skulle inte sitta fel.

Fast man måste väl miljöcertifiera huset innan försäljning.

Och radonmäta.

Och jag skulle absolut icke bli förvånad om även det slog i taket.

För gissa vad som hände i den lägenhet vi bodde i alldeles innan huset?

Jo, den var den enda lägenheten i hela huset som hade förhöjda värden när radonmätningen gjordes.

Just den lägenheten.

Och bara den.

Vad är oddsen för det liksom.

Jaja.

Nu skall jag gå och lägga mig.

Om jag nu vågar sova när sovrummet stinker fukt och väggarna säkert dryper av mögel bakom de övermålade tapeterna (säkert användes det miljö-och-människofarlig giftfärg också) och strax utanför hägrar vindsluckan med den där otäcka, stickiga brandlukten.

Haha.

Jag kan ju inte annat än skratta åt eländet. Egentligen.

Fast min mor kunde inte se att det brann från taket på mitt hus i alla fall.

Alltid nåt.