Strykjärnet fick plockas fram i eftermiddags.

Dags för Nobelfestmiddag på skolan för Ettan och då var det finbyxor och kavaj som gällde.

Min stilige Prins.

...och när ytterdörren öppnades och han kom hem, så log han så finurligt och visade sedan superstolt upp vad han gömt bakom ryggen: Nobelpriset i Poesi!

Inramat med motivering och allt.

Guuu' så häftigt!

Nog för att jag visste att han var nominerad för ett pris, men poesi-kategorin var fullständigt otippat och överraskande för både Ettan och mig.

Han hade gissat på pris i matematik (hans favoritämne) eller historia och jag hade nog varit benägen att hålla med.

Men att han nu fick Nobelpriset i Poesi var en underbart härlig överraskning.

Skriva och fantisera har väl inte varit favoritsysselsättningen direkt, förrän han satte sig ner och började skriva en berättelse just inför Nobelpristävlingen. Då kom han verkligen in i det och ville bara skriva mer och mer och mer.

Och nu hade han skrivit en dikt och vunnit. Yey!!

Åååh jag är så himla stolt över min goa kille.