Och det killar till i magen ibland.

Av förväntan.

Och av yttepyttesmå händer och fötter som vänder och vrider sig i det varma, mörka, trygga.

Där under (och i) mitt hjärta.

Vi stormar på genom livet.

I nuet.

Över frostiga gräsmattor.

Mellan förskola, skola och jobb.

Under skratt och bus och kiv och tjafs.

Omfamnade av själva livet och varandra.