Dricker hallonbladsthe och kontemplerar över att det enbart är tjugo dagar kvar till beräknat datum.

Stilla njutning.

Hänger örngott på torkvindan.

Fast nu regnar det och tvätten hänger kvar därute.

Min sömn kommer att dofta vårregn.

Diskar för hand.

Och beslutar att maten serveras på papptallrikar (kvar från vattenläckan) tills den rätta packningen till diskmaskinen anlänt. Fredag är det lovat.

Då tänker jag bara handdiska av pur njutning och nöje.

Fattar tuffa djurbeslut och tar konsekvenserna av det. Sorg men lättnad.

Flyttar blytung kökssoffa ut på altanen.

Perfekt för sommarens pannkakskiosk genom köksfönstret.

Sofflytt blir till ommöblering blir till skåpskurning blir till utrensning blir till sopsortering.

Blir till ryggvärk och höfter som ömmar och kropp som protesterar.

(och sessioner i soffan med vändtia och filtvirkning. Njutigt.)

Men jag är nöjd.

Trots att jag kanske bör inse att det är just bara, endast och enbart tjugo dagar kvar till beräknat förlossningsdatum.

Att det kanske inte är läge för att klättra upp och ner på stegar eller flytta tunga möbler.

Och mina Underbaringar.

gud så jag älskar dem.

Mina fantastiska småstora människor.

Så det svindlar och skrattar i magen och gråten vill tränga upp ur halsen och ut.

Lyckogråt.