Måndag.

Ringer samtal och skriver mail med Liten som ammar i sömnen.

Ordnar och planerar. 

För att göra det smidigare.

Eldar.

För i köket var det kylskåpskallt när vi kom ner. Nästan på riktigt.

Och jag har bett om hjälp att programmera fjärrvärmen. Inväntar svar. En del i det ordnandet och smidiggörandet.

Tacksam i hjärtat för de milda månaderna som gått och givmilda människor som ordnat och fixat så jag både kunnat få och köpa ved för en bit av vintern. Men nu räcker inte eldningen till.

Och jag fick även lov att koppla in uppvärmningen till vattenröret imorse, för då hade vi inget vatten.

Lite "komiskt" ändå, för redan igår så tänkte jag på att jag nog behöver koppla in den. Och jag försökte, men blev så osäker på om jag gjorde på rätt sätt. Så jag rattade tillbaks allt igen. 

Men imorse var det tomt i kranarna. Så jag "bara gjorde" helt enkelt. Och bara några minuter senare så rann vattnet igen. Tacksam.

För övrigt så har jag satt livet lite på vänt. Omedvetet och medvetet.

Tills undersökningar gjorts och besked kommit.

Medvetet så avvaktar jag med husinvesteringar (såsom vedspis och så vidare).

Omedvetet så har jag på något vis pausat mina drömmar.

Fast ibland så glömmer jag mig och drömmer sprudlande och sprittande.

Tills jag kommer på att, "ja just ja".

Och då besinnar jag mig. För det måste jag. Smällen blir så oändligt mycket hårdare annars, ifall ifall.

Jag tycker inte om att behöva pausa mina drömmar.

Jag vill kunna drömma och planera fullt ut och utan begränsningar.

Men nu är det som det är.

Och jag försöker att njuta än mer av Nuet.

För innan besked så måste jag försöka förutsätta att allt är som det skall.

Så får jag ta smällen sen.

(och jag försöker förtränga vad ett annat besked skulle kunna innebära. För den sorgen kommer göra så ont. Vare sig det handlar om tillvaron som den är, eller tillvaron som jag innerst inne drömmer om. Tänk om begränsningen fortskrider? Att det begränsade blir den nya verkligheten? Men allt blir som det blir. Jag vet ju det. Därför försöker jag att inte tänka så mycket)

Nästa vecka kommer jag ett - stort - steg närmare vetskap.

Och även fast jag är läskigt nervös, så skall det bli oerhört skönt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi kör! Jag måste. Det är min Dröm. Allting löser sig. Bara mina köpare får sitt ja från banken, så kör vi. Tjohooo!!!! ...

Kanske att mitt inlägg från dryga året sedan återigen har blivit aktuellt. Jag vet inte. Men jag har ingen lust att panika fram ett beslut som jag var tvungen till förra vändan. Istället så tänker jag stämma i bäcken och redan nu fundera över a...

Just idag så finns det så mycket jag vill säga. Det har varit en dag full av känslor på alla sätt och vis och jag behöver få skriva av mig och ur mig allt som jag går och tänker på just nu.   Häromdagen så fick jag frågan vad jag skulle göra om...

Inser att jag nog måste börja "tvinga" mig själv att sätta mig ner en liten stund varje kväll, för att få lite snurr på den här bloggen igen.   Tvåan och Trean tycker att det är fantastiskt roligt att bläddra i min förra blogg. Den skrev jag näml...

Här går livet sin gilla gång...fast senaste veckan definitivt på sparlåga. En efter en har vi trillat dit i feber och hosta. Sån där segdragen feber som är tillräckligt hög för att inte orka något men tillräckligt låg för att inte däcka totalt i sä...