Det mörknar så fort.

Jag tänder ljuskronan över köksbordet och njuter dess varma sken. Jag har saknat det. Ljuset i det skumma.

Varm choklad i samma kopp som i morse.

Ljusblå vaxduk på bordet och utanför fönstret regnar det.

Bildäck mot våt asfalt och lyktor som glimmar till.

Ikväll har jag nattat känslofyllda Barn.

Speciellt en Tvåan som imorgon blir stor skolpojke (förskoleklass).

Och även fast det har ryckts på axlar och bara mumlats i stundtals små leenden, så sade jag ikväll att jag gärna stannar en stund imorgon. Om han vill. Och så länge han vill.

Och tänk va. Lättnaden. Och stenen som släppte. Det syntes rent fysiskt i hans anletsdrag och i hela kroppen. Som att han äntligen kunde ta ett djupt andetag och släppa en del av pirret och nervositeten.

Min stora lilla kloka Älsklingen.

Det är en stor dag imorgon för dig.

...och för mig.

För jag kan knappt förstå att min Tvåan skall börja skolan.

Jisses.

Det svindlar.

För Trean är det ännu en vecka kvar innan hennes sista år på förskolan sätter igång.

Men även hon ser fram emot morgondagen, för då skall hon ju få stanna på skolan hon med.

För oj, så hon längtar efter att även hon skall få börja i skolan.

Fast jag tänker i hjärtat att det är skönt att få vara fri i leken så länge det bara går.

Tids nog kommer kraven och plikterna i skolvärlden ändå.

Gosungen min!

Ettan börjar mellanstadiet imorgon.

Ny klassföreståndare, kanske någon ny i klassen, efterlängtad idrottslärare återvänder.

Ettan har njutit sommarens ledighet till max och önskar nog att lovet varade ännu lite längre.

Tunga steg uppför trappan och täcket över huvudet, vid en tid på kvällen han ännu inte vant sig vid.

Mammas Godisgrodis (fast det får jag inte säga högt).

Fyran.

Ja för henne dröjer det tack och lov ett helt år innan det är dags för morgonrutiner.

Nu hänger hon ju mest bara med och skrattar och flinar åt vad Storasyskonen än tar för sig.

Lediga latdagar i alla fall fram till elva på förmiddagen när Trean hämtas på förskolan.

Jag tänker Bebisgos. Krypa ner under täcket för en andra morgonsovstund. Långa promenader. Fikaprat och virkning. Och så lite mer Bebisgos.

Gullungen!

Ja.

Imorgon är det dags.

Rutiner och ordning och reda. (hmm... kanske inte. Men rutiner i alla fall haha)

Och hurra, vilket fantastiskt härligt sommarlov vi har att minnas och blicka tillbaka på!!!

 

Lycke

23 augusti 2013 15:33

du är så bra! känner det ända in i märgen hur fin som mamma du är. och annars..tycker om din blick mot höstkanten också..visst känns den när den kommer..! här också ivriga nervösa små och stora..största med så mycket allvar och ordning hon packar och fixar inför dagarna i femman..mellan med lite mer disträ..oj..glömde jag väskan ..(ler)..glömde tom cykeln en dag fast han skulle cykla till badet :)

många långa kramar om, Lycke..

http://till-vidas-ara.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi kör! Jag måste. Det är min Dröm. Allting löser sig. Bara mina köpare får sitt ja från banken, så kör vi. Tjohooo!!!! ...

Kanske att mitt inlägg från dryga året sedan återigen har blivit aktuellt. Jag vet inte. Men jag har ingen lust att panika fram ett beslut som jag var tvungen till förra vändan. Istället så tänker jag stämma i bäcken och redan nu fundera över a...

Just idag så finns det så mycket jag vill säga. Det har varit en dag full av känslor på alla sätt och vis och jag behöver få skriva av mig och ur mig allt som jag går och tänker på just nu.   Häromdagen så fick jag frågan vad jag skulle göra om...

Inser att jag nog måste börja "tvinga" mig själv att sätta mig ner en liten stund varje kväll, för att få lite snurr på den här bloggen igen.   Tvåan och Trean tycker att det är fantastiskt roligt att bläddra i min förra blogg. Den skrev jag näml...

Här går livet sin gilla gång...fast senaste veckan definitivt på sparlåga. En efter en har vi trillat dit i feber och hosta. Sån där segdragen feber som är tillräckligt hög för att inte orka något men tillräckligt låg för att inte däcka totalt i sä...