I mitt huvud växer inläggen fram.

Det om surgubben häromdagen.

Eller surfröken i våras.

Och om Fyrans ankomst.

Och de kommer.

De måste bara få växa till sig först.

Jag måste få smaka på orden.

Vända och vrida på dem.

...och återigen, för vilken oräknelig gång i ordningen vet jag inte, så önskar jag att jag hade ett tangentbord kopplat direkt till hjärnan, så jag kunde få ner mina formuleringar direkt de kommer.

För det är just det här att sätta mig ner och skriva "på riktigt" som känns lätt oöverstigligt just nu.

Det är så mycket som vill ut.

Och då blir det istället ingenting.

Om saftkok och äppelmos.

Altanfixeri och skorstenslagning.

Om sommarlovsdagar och skolstartsnerver.

Bondgårdsutflykter och cykling utan stödhjul.

Om vedspisdrömmar och kakelugnslängtan.

Sorgetårar och lättnadsgråt.

Om Livet.

Och verkligen om att njuta Nuet med Busbebis och samtidigt längta fler Underbaringar.

Om att tröttna på frågan som egentligen är ett påstående och ett illa dolt tyckande: "Nu måste det väl räcka?"

Att önska nån slags känsla av insikt vid kanske Femman eller Sexan eller.??. att:  "Det här är *nog* min sista graviditet. Det här är *nog* min sista förlossning. Det här är *nog* mitt sista Barn."

Att få känna just det. Att det *nog*.

Så att jag förbereder mig själv på att det *nog* är sista, så jag inte... ja, vad skulle hända annars?

(för stänga dörrar helt ligger inte för mig. I alla fall inte när det gäller Barn och antalet av dem. Jag skall aldrig säga aldrig har jag lärt mig.)

För så kändes det inte när jag väntade Fyran. Det kändes verkligen inte som att hon var min sista.

Sen om det kanske visar sig om sex, sju år att det var sista gången, det är en annan sak.

Men jag önskar.

Att jag fick äran till fler.

För fler ryms, på alla sätt och vis (även om surgubbar anser något annat och har åsikter om både det ena och det andra. Hmm. Måste nog skriva det där inlägget snart).

Jahapp.

Det blev visst ett långt inlägg om i princip ingenting.

Så kan det gå.

Hmm.

Jag kanske borde haka på nån slags bloggutmaning, för att få in vanan igen att skriva lite varje dag så det inte hopar sig i skallen.

Någon som har någon skoj att tipsa om?

 

Sanna

17 augusti 2013 22:56

Ähhh surgubbar kan gå å gömma sig! Skaffa så många DU vill!
Men jag vet hur det är.... Totalt okända människor "SEX barn?!? då är du färdig nu iaf!" och vem sjutton är dom att bestämma när jag är "färdig"?

Känner även igen mig i att man inte riktigt får ut orden... känns som man har så mycket annat igång som rör sig i huvudet och runt omkring!

http://multimorsan.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi kör! Jag måste. Det är min Dröm. Allting löser sig. Bara mina köpare får sitt ja från banken, så kör vi. Tjohooo!!!! ...

Kanske att mitt inlägg från dryga året sedan återigen har blivit aktuellt. Jag vet inte. Men jag har ingen lust att panika fram ett beslut som jag var tvungen till förra vändan. Istället så tänker jag stämma i bäcken och redan nu fundera över a...

Just idag så finns det så mycket jag vill säga. Det har varit en dag full av känslor på alla sätt och vis och jag behöver få skriva av mig och ur mig allt som jag går och tänker på just nu.   Häromdagen så fick jag frågan vad jag skulle göra om...

Inser att jag nog måste börja "tvinga" mig själv att sätta mig ner en liten stund varje kväll, för att få lite snurr på den här bloggen igen.   Tvåan och Trean tycker att det är fantastiskt roligt att bläddra i min förra blogg. Den skrev jag näml...

Här går livet sin gilla gång...fast senaste veckan definitivt på sparlåga. En efter en har vi trillat dit i feber och hosta. Sån där segdragen feber som är tillräckligt hög för att inte orka något men tillräckligt låg för att inte däcka totalt i sä...