Det var natt när jag vaknade till december.

Eller kanske inte.

Men det kändes som det, då sovtimmarna varit få och utanför fönstret kolsvärta.

Precis lagom till Bolibompastart väcktes jag ur konstiga drömmar.

Då Trean bara ville meddela att hon INTE hade kissat i sängen.

Tänk så lätt det är att missa just det där lilla ordet "inte" när det fortfarande är mer dröm än verklighet.

Så jag kände och kände på lakan och täcke och det tog en stund innan jag förstod att hon sagt just inte.

Pontipiner och Upsy Daisy på Bolibompa, varm choklad och filtar i soffan. Tvåan sover.

Vad Ettan gör, vet jag faktiskt inte.

Gårdagskvällen spenderade han på fritids tillsammans med hela klassen. Film och lek och gotter och sedan övernattning med fina fröken.

Åh så skoj!!

Därav få sovtimmar för liten Mamma.

Alltid beredd ifall ifall.

När jag kom in i köket för att värma choklad så doftade det av fredagens köksbestyr.

Lussebullar (vanliga fast utan russin, strösslade, eller smör och sockerdoppade) och vego-Janson och kålrotslåda i en enda saligt julig blandning.

Lovely.

Fast mitt chokladpulver är slut nu.

Om många timmar öppnar affären.

Ut i gnistrande snö och kylig luft.

Åh de här första dagarna av vinter är underbara.

Igår kom det snö hela dagen och jag skottade så det stod härliga till.

Fyllde släden med ömsom snö, ömsom Busungar.

Och allt tippades ut i dunmjuka högar.

Snöskepp som byggdes större och högre.

Och jag fick hjärtevärmande tankar av förbipasserande kvinna, som efter några ords utbyte, vände sig om och sade, att jag alltid har sån härlig energi och att "man blir alltid så glad av att se dig".

Jag blev så paff - och glatt överraskad - att jag knappt visste vad jag skulle säga.

"Tack" och ett stort leende var allt jag fick ur mig.

Och Tomten har varit här i natt.

Tänk att han kom ihåg i år igen.