Jag hade inte tänkt outa mig ännu.
Men nu vet mina Ungar, min familj och mina allra närmaste vänner och kollegor.
Och eftersom Trean vet och är så jublande, sprittande lycklig och vill berätta för hela världen så är det från och med idag officiellt: i min mage så väntar en yttepytteliten Femma på att växa till sig och komma ut till oss i september om allt vill gå väl. Wiiiiiiiiiiiiiie!!!
Dock, så kommer jag därför nu även att skriva ett av mina säkert allra suraste (eller kanske snarare rakaste) inlägg hittills.
Mycket vis av erfarenhet då jag väntade mina andra Barn, så tänker jag förekomma allas frågor och meddela att HUR mitt Barn har kommit till är en privat sak. Och beroende på tillfälle och humör, så kanske jag tillägger: som ingen annan mer än jag och mina Ungar har att göra med.
För det lustiga är, att nästefter ett grattis - ibland till och med FÖRE - så är den vanligaste kommentaren/frågan: Vem är pappan? Hur har det gått till? Är det Danmark?
Och nej, jag har INGENTING att dölja.
Jag är öppen för det allra mesta om det mesta.
Men jag har faktiskt ingen lust att vara posterflicka för alternativa familjer 365 dagar om året längre.
Det räcker nu.
På ett vis så är det rätt lustigt - och samtidigt väldigt beklämmande - hur det liksom är okej att fråga en ensamstående kvinna hur det har gått till. Ställa de mest intima frågor, utan att ens reflektera över det.
Finns det inga gränser för vad folk ser som naturligt att fråga det första de gör?
Själv så skulle jag aldrig ens komma på tanken att fråga ett heteropar: "Nämen grattis, hur många gånger knullade ni för att få till den där bebisen? Någon speciell ställning? Och var det i vardagsrummet eller köket och herreguuuud hur hann ni med att få till det mitt i familjeliv, jobb och fritidsaktiviteter? Höll ni till i samma rum som vid förra barnverkstan eller bytte ni?"
Ja, ni hör ju själva.
Det är ju egentligen helt absurt.
...och stundtals OERHÖRT lockande att ställa just den motfrågan, bara för att få ge frågeställaren en rejäl tankeställare...
Jag har ingen lust att vara allmängods i varje millimeter av mitt liv längre. Punkt.
Är någon extremt nyfiken och bara MÅSTE få veta hur just mitt femte Barn blivit till (vad nu det har för relevans?!), så varsågod och fråga. Det är defintivt inte mitt bekymmer att det för den personen är så oerhört viktigt att veta själva biologin bakom det hela.
Kanske svarar jag ändå jungfrufödsel?
Eller obefläckad avelse kanske låter skojsigare?
Dock kommer nog den personen få höra mitt standardsvar ändå, precis som de flesta andra: Det är min och min Familjs privatsak.
Mina Barn, min familj och mina allra närmaste vänner vet.
Och de är också de enda som jag tycker är berättigade till att ställa frågan och få ett ärligt svar.
Men det räcker så.
För det räcker även så bra så, med att jag så småningom kommer att bli manglad i Familjerätten och få de mest intima och utlämnande frågor angånde mitt sexliv, relationer och kroppsfunktioner ställda. Som jag måste svara på. För så är det att vara ensamstående i dagens Sverige och själv vilja välja sin Familj och dess tillblivelse.
Och jag vet de i min närhet som fick väldigt nyfikna frågor ställda till sig när jag väntade Fyran och när de svarade: "Det är hennes privatsak, vill du veta så fråga henne själv" så respekterades inte det svaret utan personerna fortsatte att gå på.
Så det är helt oki att länka till det här inlägget som svar på eventuella dumma kommentarer även denna gång.
Eller hänvisa personerna till mig.
Antagligen kommer de att få samma svar som alla andra: att det är min ensak och det har du inte med att göra.
Helt enkelt.
Wiiiiiiiie.
Jaaaa, jag är jublande sprittande pirrlyckligt själaglad för den lilla lilla yttepytteBebisen i min mage.
Och jag önskar så innerligt att allt skall gå vägen...
Men ett enkelt grattis räcker, annars får det vara.
Sanna
12 februari 2015 20:57
Jaaa, du vet hur det är här... Nybliven ensamstående sjubarnsmor och ve o fasa, jag kan tänka mig EN TILL bebis!
Alltid ska det pratas, spekuleras, snackas och ja you name it. Och väldigt få är rationella nog att bara acceptera att det är så en lever sitt liv och en gör det för att en vill leva på det viset.
Var glada för varandra att en lever det liv en vill leva istället för ett liv som en annan vill att en ska leva.
Invecklat;)
KRAM på dig finaste finaste vän! <3
queenoflight
12 februari 2015 21:01
Åååh finaste bästaste du - tack!!
Och tack för allt pepp så att jag vågade publicera inlägget.. ;-)
Det är tur att just vi är som vi är :-)
Nina
12 februari 2015 21:12
Jätte grattis till dig å till din familj:)
Vilken lycka med ett till barn/syskon:) skit i andra å kör erat race de blir bäst då:)
Grattis igen
queenoflight
12 februari 2015 21:15
Tack snälla, rara du :-)
Frida
12 februari 2015 21:20
Jag går fortfarande med pirr i magen efter att jag fick veta om nr 5 💜
Ett grattis och en kram kändes liksom som det enda jag kunde göra. Så himla glad för din skull! Starka, vackra kvinna!
Karolin
12 februari 2015 21:24
Grattis
Karolin
12 februari 2015 21:26
Hihi var tvungen att ta dig på orden med ett 'enkelt grattis' :-P
Linda
12 februari 2015 21:40
Grattis!!
Åh så kul. Barn är en lycka! :)
queenoflight
13 februari 2015 06:42
Tack snälla och jaaa verkligen!!! :-)
Janice
12 februari 2015 21:46
Minns inte hur mina barn blev till. Mina kommer ur regelrätta kn*ll men mer detaljrik kan jag nog inte bli.... 😃 Men jag minns lyckan när de föddes, den glömmer jag aldrig. Så jag antar att man minns det som är viktigt? Vad ville jag ha sagt med det... Hm. Typ grattis ❤❤ Du är sjukt modig! Kärlek!!
queenoflight
13 februari 2015 06:48
Eller hur?!
Och tack finaste du... stooooooooor kram
WildaMathilda
12 februari 2015 22:26
Stooort GRATTIS! Så himla kul!
Och väl rutet där. För vem tusan har med att göra hur barn blir till i en familj? Det är ju inte det minsta intressant än för just familjen själv.
Själv har jag slutat att umgås med några som utbrast "hur gick det till?!", det första de gjorde när jag berättade att jag var gravid. Inte ens ett grattis. Vad är det med folk egentligen?
Så med en stor fanfar och buller och bång, så ska vi fira en ny medmänniskas nedkomst snart! Jäklars vad kul!! Grattis igen!
Kramar i mängder
http://ivfdagar.blogspot.se
queenoflight
13 februari 2015 06:47
Hihi tack kära du!!
Det är så himla skoj att vi ligger så lika...fast du har TVÅ finingar där inne. Så himla underbart!!!
Agnetha
13 februari 2015 04:06
Så himla bra skrivet. Det finns massor av andra saker folk lägger sig i...så fort man har fler barn än två och är separerad, "har alla barnen samma pappa". Vet inte, det var så mörkt i rummet när barnen producerades, mitt standardsvar.
Kram och lycka till ❤️
queenoflight
13 februari 2015 06:47
Hahaha gu'vilket bra svar!!! :-)
Stooor kram
Sanna
13 februari 2015 04:52
Wiiiii! STORT grattis!!!! :-)
Kram!
queenoflight
13 februari 2015 06:42
Hihi tack vännen! :-)
Kram!
Tina E
13 februari 2015 07:46
Är ganska stolt över mig själv för har faktiskt aldrig tänkt på hur dina barn blir till :). Däremot tänker jag: hur orkar hon? Ensamstående mamma och fem barn!! Vi är två och har tre barn, och orkar knappt med dom ;). Respekt! Och grattis!
queenoflight
17 februari 2015 19:27
Åh det där blev jag faktiskt väldigt glad över att höra. Det är inte så vanligt, för det allra vanligaste är just de där tusen frågorna. Säkert inte illa menade och "bara" vanligt nyfikna liksom, men ändock...
Tack för ditt grattis, det värmer!
Maria
14 februari 2015 11:33
kikat in på din blogg nån då och då. Minns ej hur jag hittade den från början :) wow ! säger jag. Vilken styrka du har inom dig som "orkar" och det beundrar jag dig för. Du verkar ha så mkt kärlek till dina barn. Själv har jag "bara" två men haft två jobbiga graviditet m utgång kejsarsnitt så min kropp har gjort sitt. Men jobbar med barn också vilket jag älskar så får min beskärda del. Stort lycka till m nr fem !
Maria
14 februari 2015 11:35
kikat in på din blogg nån gång då och då. Minns ej hur jag hittade den från början :) wow ! säger jag. Vilken styrka du har inom dig som "orkar" och det beundrar jag dig för. Du verkar ha så mkt kärlek till dina barn. Själv har jag "bara" två men haft två jobbiga graviditeter m utgång kejsarsnitt så min kropp har gjort sitt. Men jobbar med barn också vilket jag älskar så får min beskärda del. Stort lycka till m nr fem !
queenoflight
17 februari 2015 19:26
Åh tack för dina fina ord!!
De värmer massor :-)
4-mamma
15 februari 2015 14:37
Vad beundransvärda ni båda ensamstående flerbarnsmammor är! Jag har varit ensam med flera barn under flera års tid då pappan STRUNTADE HELT i barnen! Sedan stämde han mig efter tolv år i en vårdnadstvist, anklagade mig falskt för att vinna, myndigheterna ingrep och sade att barnen BEHÖVER en pappa! Till VARJE pris, de tog bort mig HELT ur barnens liv för pappan var VIKTIGARE enligt myndigheterna. Det var MITT fel att barnen inte ville träffa den frånvarande pappan, myndigheterna påstod att jag skulle ha talat illa om pappan inför barnen, det har påståtts en hel del till förmån för den frånvarande oansvarige pappan, det blev mitt fel att pappan struntat i sina barn, utan istället påstods det att det var jag som undvarat barnen en pappa i deras liv. Pappan är ju sååå VIKTIG! Men INTE mamman, henne tar vi bort! Ändå fick jag bara höra så länge jag fortfarande hade den ensamma vårdnaden om barnen att det var sååå viktigt att barn hade tillgång till TVÅ föräldrar! De har nu TVÅNGSFLYTTAT barnen med "våld" bla av den protesterande 11-åringen som ALDRIG haft en pappa i sitt liv men han har nu tvångsflyttats till pappans ny stora styvfamilj under protester från pojken och långt bort från hans gamla skola, kompisar och fotbollslag och jag får inte träffa barnen alls! Jag är en bra bit över 40 men hoppas verkligen att jag kommer att lyckas att skaffa ett barn utan en pappa nu, och att jag får uppleva den enorma lyckan med ett barn i mitt liv igen. Men jag har fått ta mycket SKIT av myndigheterna för att jag tagit hand om fyra barn ensam UTAN en pappa. Fått höra att jag är en hemsk förälder och att det INTE räcker för barn med BARA en mamma (enligt sonens rektor också)de påstår att jag har tyckt att det var ok att barnen växte upp UTAN en pappa, det gjorde mig till en jättedålig förälder MED ALLAVARLIGA BRISTER i myndigheternas ögon! Så stå på er! Jag fortsätter kämpa på för att skaffa mig ett så drägligt liv som möjligt fast att alla barnen togs ifrån mig till pappan som nu med stöd av myndigheterna FÖRVÄGRAR barnen ALL kontakt med den mamma de alltid haft i alla dessa år, under HELA sin uppväxt hittills! Trots att ett av barnen VÄGRAT flytta och vill hem till sin mamma igen så FÅR han INTE det! Han BEHÖVER en pappa enligt myndigheterna men ingen mamma mera eftersom mamman var en dålig förälder som undanhållit dem deras pappa! Detta problem och denna tortyrbehandling av mig och barnet hoppas jag nu slippa uppleva som ensamstående UTAN pappa.
Kram på er alla föräldrar därute som kämpar för er och era barn :-)
queenoflight
17 februari 2015 19:25
Men ååh... jag ryser i hela kroppen av dina ord.
En stor, stor, värmande kram och jag hoppas av hela mitt hjärta att allting kommer att lösa sig så fort det bara går.
Värme och styrka!!
4-mamma
18 februari 2015 19:17
Tack snälla!!
Det går inte att beskriva hur TOOOMT det blev i mitt liv helt utan barnen efter att ha varit ensam med dem dygnet runt i 20 år....Åker till Riga nästa vecka samtidigt som min advokat fortsätter strida här hemma angående att jag också ska få träffa de barn jag redan har. I domstolen kommer vi ingen vart så advokaten tar det nu till högre instanser. Det är tydligen lätt att tex bara påstå att den här mamman har problem med relationer(eftersom hon fortfarande är singelförälder) MER krävs tydligen INTE för att domstolen ska ta bort föräldern HELT som då anses ha brister som förälder medan pappan INTE anses ha några problem med relationer som har en ny sambo med barn. Och även att mamman anses ha undvarat barnen att få ha en pappa tidigare i sina liv fast det var han som struntade helt i barnen under många år....
Är orolig för att försöket i Riga inte kommer att lyckas pga att min kropp inte mår bra då jag är ledsen och upprörd varje dag. Magen bara molvärker hela tiden av sorg och oro, har fått magsår. Blir bara värre med tiden....tiden läker inte alla sår....SAKNAR mina barn hela tiden, gråter ofta, och vet att de också saknar sin mamma JÄTTEMYCKET!
Tack för dina värmande ord!!!
VILKEN LYCKA att bära på ett nytt litet liv!
Ägna all tid du kan åt att ta hand om dig, barnen och det nya lilla livet i magen nu!
KRAM
queenoflight
18 februari 2015 21:03
Jag håller tummen stenhårt, för att det skall gå bra i både högre instanser och med Riga-resan!!
4-mamma
8 april 2015 18:04
Hoppas allt är bra med dig och det lilla pyret! Och de andra fyra! Mitt första försök i Riga lyckades! Satte in två ägg och det blev en liten bebis vars hjärta jag såg på VUL i v 9 idag! Har fått liknande kommentarer på jobbet som du fått: Det trodde vi INTE! Va??? Blir HELT chockad! Men HUR har det gått till? När? Var? Hur? Har du gjort insemination? Är du inte riktigt klok? Jag frågade om de blev chockade pga min ålder (43) men nej av att jag INTE har en karl (vilket de inte kan veta till 100% heller att jag INTE träffat någon under den tiden jag varit ensam nu utan barnen) EN enda av mina kollegor har sagt grattis och kramat om mig, denna person är själv gravid, (på naturlig väg med hennes och sambons tredje barn)...INGEN av mina andra arbetskollegor har sagt "Vad roligt" eller "Grattis" trots att jag förlorat alla mina barn till pappan som ju fått hjälp av myndigheterna att stänga mig helt ute från barnen. Berättade på jobbet att jag är gravid pga att jag haft en hel del sjukfrånvaro nu men mitt kraftiga illamåendet är verkligen värt denna enorma lycka! Har läst om ditt lyckade ultraljud också! Snart får ni veta (om ni vill förstås och om det går att se) om det blir en lillebror eller lillasyster till er familj! Som de fyra större kan planera ankomsten för! Spännande! :)
queenoflight
27 april 2015 10:02
Åh så underbart!!!
Har tänkt på dig massor och undrat hur det har gått - stooort grattis!!!!!!
Och tack för uppdateringen :-)
4-mamma
28 april 2015 15:25
Tack snälla!!! Det värmer verkligen mitt i allt elände!!
Håller precis på att sälja och tömma mitt och barnens hus och göra mig av med alla barnens saker :( kan spara lite av 3-åringens saker till den nya bebisen... Är i v 11 nu, längtar tills jag ska göra KUB i v 13.... Hoppas såå på en bebis i november om allt går vägen och sköterskan hos min privata gynläkare sade nu att: det här barnet kan ingen ta ifrån dig,(eftersom det inte har någon pappa), men även om barnen har en pappa så förstår jag inte hur myndigheterna kan BRYTA relationen HELT mellan mamman och barnen efter tre, elva resp tolv år med bara mamma till förmån för den frånvarande pappan. Då behövde barnen helt plötsligt inte längre ha tillgång till BÅDA sina föräldrar som det tjatas så mycket om i vårat samhälle! När de sedan agerar så som i vårat fall (vet tyvärr flera fall) och tar bort en förälder helt från barnen så ska de väl inte gå MOT de som skaffar barn ENSAM heller! Då slipper barnen i alla fall detta traumatiska UPPBROTT! Att slitas iväg och TVINGAS TA FARVÄL AV ALLT! Hela mammas släkt, skolan, kompisarna, fotbollslaget mm.
Om du ska få i september har väl du gjort RUL nu?
Det är verkligen FANTASTISKT att vänta barn! Man går som på små rosa moln hela tiden....trots illamåendet :(
Lycka till du också!! :)
queenoflight
10 januari 2016 20:53
Åh hur har det gått för dig?
Jag har inte varit in på min blogg sedan i april, så jag hade helt missat ditt inlägg?
Hoppas att KUB gick bra och att du nu gosar bebis för fullt.
STor stor kram!!!