i några månaders tid så har Fyran gått och gått och gått....med sina små händer i ett starkt och fast grepp om mina fingrar. Varje gång jag försökt lirka loss mig, så har hon satt sig ner och vägrat försöka själv. Så hon har gått och jag har följt med haha.

Men så idag hände det: då reste hon sig helt plötsligt själv. Från mitt på golvet i köket så bara stod hon upp helt plötsligt. Stadigt. Och så gick hon två steg.

Satte sig på knä. Och reste sig igen. 

Och två steg blev till fyra och inte mer än en halvtimme senare så gick hon över halva köket.

Ivrigt påhejad av den bästa hejarklack man kan ha.

Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på hur hennes Storasyskon tjoade och applåderade och skrattade och var så himla stolta. Vi blev nog alla alldeles tagna av hur hon bara travade iväg. Så där lyckligt förvånade så man knappt hittar orden. 

Men jag håller med det som Trean sade: "Allvar, jag blir fett stolt!!"

Fyran var lika stolt hon. För varje gång hon travade iväg och fick applåder så skrattade hon med hela kroppen och tjöt av lycka. Älskade Unge.

Och så klart så firade vi med tårta. Två stycken till och med. Mums.

Två filmer fick jag till, en från alldeles i början och en lite senare. Så fantastiskt roligt att ha kvar.

Det är verkligen något helt magiskt att få uppleva sitt Barns allra första steg och när de börjar gå. Och det spelar ingen roll om det är första barnet eller det femtioelfte - det är lika fantastiskt varje gång.

Men att få uppleva det tillsammans med tre så oerhört stolta Storasyskon, det är så stort att mitt hjärta bara vill explodera. 

Heja heja heja min underbara Fyran som kan gå och hennes alldeles fantastiska Storasyskon som är de allra bästa storasyskon man kan ha. *lycka*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi kör! Jag måste. Det är min Dröm. Allting löser sig. Bara mina köpare får sitt ja från banken, så kör vi. Tjohooo!!!! ...

Kanske att mitt inlägg från dryga året sedan återigen har blivit aktuellt. Jag vet inte. Men jag har ingen lust att panika fram ett beslut som jag var tvungen till förra vändan. Istället så tänker jag stämma i bäcken och redan nu fundera över a...

Just idag så finns det så mycket jag vill säga. Det har varit en dag full av känslor på alla sätt och vis och jag behöver få skriva av mig och ur mig allt som jag går och tänker på just nu.   Häromdagen så fick jag frågan vad jag skulle göra om...

Inser att jag nog måste börja "tvinga" mig själv att sätta mig ner en liten stund varje kväll, för att få lite snurr på den här bloggen igen.   Tvåan och Trean tycker att det är fantastiskt roligt att bläddra i min förra blogg. Den skrev jag näml...

Här går livet sin gilla gång...fast senaste veckan definitivt på sparlåga. En efter en har vi trillat dit i feber och hosta. Sån där segdragen feber som är tillräckligt hög för att inte orka något men tillräckligt låg för att inte däcka totalt i sä...