Åh förra veckan var en så där galet underbar fikavecka med massa kompishäng, lek och vuxenprat. Mys i kubik och kvadrat.

I onsdags så var Tvåan och Trean (och jag och Fyran förstås) på besök på fritids. Vi kom lagom till glassen haha. Det gäller att välja sina tillfällen.

Grillning hos mormor och morfar på kvällen och alltså, jag skulle kunna leva på bara deras hemodlade färskpotatis med smör. Guuuuu' så gott det var!!!

På torsdagen så satt vi upp på cyklarna och gav oss iväg till det gamla fina, röda huset för att sommarfika med goa vänner. Alltså, deras hus. Jag blev KÄR i deras övervåning. Skall vi byta?

Och finaste K lärde Tvåan och Trean att spela kinaschack. Härliga timmar som värmer i hjärtat.

På fredagen så kom min doula (som var med när Fyran raket-föddes) och min back-up-doula och deras barn för att hänga lite med oss. Ett par helhärliga tjejer som även blivit fina vänner. Knytis-lunch med pastasallad och massor med olika grejer att blanda i. Många timmar med mycket prat, mycket skratt och mycket kompislek. Lovely!

Även "min" härliga S och hennes ungar tittade in en stund. Jag är RIK på de allra finaste vännerna. Så rik och privilegierad så det svindlar.

Lördagen inleddes med en morgonträff med finaste J och sedan åkte vi iväg för att fira gammelmormors födelsedag i efterskott. Fick även träffa en släkting från Österrike, som jag inte träffat på år och dar. Underbart!!!

Handling på MAXI på hemvägen och där kunde jag äntligen shoppa på mig lite produkter från Astrid och Aporna. Jag har länge velat prova deras produkter, men har haft svårt att hitta dem nära. Men nu så.

Söndagen blev äppelpajsdag.

Sista sommarlovsdagen.
Kompislek.
Lite städ.
Mycket bus.
Fånga varje sekund och njuta Liv och Ledigt.

Vi fick även hjälp med att ta ner två av de mest riskabla grenarna från vårt ödelagda äppelträd. Tacksam!

Skall försöka plocka av de finaste äpplena och lägga ner i matkällaren, för de gick utmärkt att göra paj på trots att det är omogna vinteräpplen. Lite extra socker bara så...

Kvällen blev pirrig och faktiskt lite gråtnervös för Tvåan och Trean...fritids väntade nämligen bara en natt bort.

Även Fyran hade svårt att komma till ro. Måhända förstod hon att det var stora förändringar på gång?

Fullmåne dessutom, så gissa hur mycket sömn jag fick?

Och idag så smällde det.

Fritidspremiär för Tvåan och Trean. Nog "värst" för Trean, då hon bara varit på studiebesök på skolan förut. Tvåan har ju ändå gått ett helt år där redan. 

...och sedan var det dags för Fyran och förskola. 

Det där datumet som känts så avlägset ända sedan jag gick hem från jobbet när hon låg i magen.

Och VIPS så var det liksom redan dags.

Usch, jag hade en sån ångestklump i magen. 

Hennes avdelning är helt underbar, både med fantastisk personal och urgulliga barn som tog hand om Fyran och visade henne och pratade så där bebismjukt till henne.

Men ändå.

Jag fick svälja ner mina tårar, för hu så hemskt det är att veta att Bebistiden nu är över.

Usch jag börjar ju nästan gråta, nu när jag skriver om det.

Efter frukt, utelek, lunch, snarka 1,5 timme på vilan, lek och mellis, så var det dags att bajka iväg för att hämta Storasyskonen på fritids.

Trean hade haft det skoj - om än med perioder av mammalängtan, men då blev hon väl omhändertagen av den gulliga personalen. 

Tvåan hade haft en dålig upplevelse av dagen och det smärtar i mitt mammahjärta och ger mig en klump i magen att det skall behöva vara så här redan den första dagen efter ett långt skönt sommarlov. En stor eloge till personalen som tog tag i det direkt. Men ändå. Tvåans upplevelser och känslor finns redan där och det gör ont i mig. Inte nu också, liksom...

Ett snabbt kvällsdopp och sedan läste vi återigen boken om prinsessan Kristalla (åh så bra den är!) innan de slocknade på... tjaa, inte på tre röda kanske. Först så blev det lite getingjakt (fast det var bara en fluga kom Trean fram till), men sen så.

Fyran snarkar och jag är snart beredd att göra detsamma.

Imorgon är det dags för fritids och förskola igen.

Får se hur det går för lilla frökan Fyran då. Idag gick hon omkring och undersökte det mesta och lekte med de andra barnen och så. Men så fort en vuxen så mycket som tittade åt henne, så frös hon som till is och ställde sig och tittade under (den icke-existerande) lugg.

Men det kommer nog att bli bra, så småningom. Det känns oerhört skönt att det är en föräldraaktiv inskolning där jag får vara med mycket och att det sker i lugn takt. Det är dessutom oerhört skönt att jag/vi inte har någon brådska, då det är tre veckor kvar tills jag skall börja jobba.

Som en av fröknarna på förskolan sade: kanske att det mest är inskolning för Mamman som behövs? 

Hehe hon kan kanske ha rätt i det.

Orden hittar inte fram.

De rinner bort i den här värmen.

Så.

Idag har vi gjort ingenting.

Jo, jag har tittat på mitt träd.

Och sen åkte vi till badsjön. 

Till och med Ettan kom dit efter en stund och vi badade och dök och gjorde bomben haha.

Och den där skogsbranden som härjar.

Jag vågar knappt öppna upp några nyhetssidor, för jag är så brandrädd att jag liksom varken vill eller orkar ta in. Självförsvar.

Men jag önskar av hela mitt hjärta att allt kommer att sluta så väl det bara går.

När vi vaknade imorse så kändes det som en dröm - det var vått på gatan och plötsligt började det regna igen. Jippie!!! Fyrans morgonpromenad innehöll både hängrännedusch och vattenpölsbad.

Tyvärr höll det inte i sig så länge, men trädgården fick sig en välbehövlig avsvalkning i alla fall. Strax började molnen skingras och solen kika fram och med den steg värmen snabbt igen.

Våfflor till frukost, för våffeljärnet råkade stå kvar framme efter gårdagskvällens toastfixande. Jaja, jag har ett riktigt toastjärn också, men det blir så mycket godare med våffelrutigt.

Lite hemmabus och lek i trädgården. Sedan gick jag och Fyran in för att laga mat. Trean blev överlycklig, för det blev hennes favvomat: potatis med vegoköttbullar, brunsås och lingonsylt. För att riktigt få i sig allt på tallriken, så vände hon upp den och drack från den. Hihi Sötingen min.

Efter maten så hade jag lovat badstrand, så vi packade ihop oss för att åka. Tvåan och Trean gick ut i trädgården medan jag fixade det sista och helt plötsligt så ropade de: "Mamma mamma! Du måste komma! Kolla trädet!!"

Jag sprang ut och vad fick jag se, jo om inte vårt ena Åkeröträd som tappat en fjärdedel av sin krona. En av de större grenarna hade gått tvärt av och rasat ner på marken. Suuuck, så ledsamt. Åkerö är mitt favoritäpple och just i år så hade det trädet massor av kart i toppen. Och vilket projekt att få väck det sedan.

...jag ringde min mor direkt för att berätta och jag började nästan småfnissa i luren, för lite komiskt var det allt. Bara för kanske tre, fyra dagar sedan så kom var nämligen grannen ute i sin trädgård och vi började småprata och plötsligt säger hon: "Och vet du vad som hänt med vårt äppelträd?" Då hade deras äppelträd knäckt av en av grenarna också. Så det var liksom bara att börja röja.

...och så nu vårat träd. Som låg alldeles i vågrät linje med deras kraschade äppelträd.

Jag såg att grannen var ute även idag, så jag skuttade över och berättade att jag härmade och knäckte mina träd också. 

Så alltså, nån gång mellan jag gick in för att laga mat och vi hade ätit klart, så hände det. Och fastän vi har köksbordet alldeles vid fönstret, så hade varken hört eller sett när det hände. Helknasigt, jue.

Haha. Men suuuuuuuuuuuck. Det var inte så här jag hade planerat att tillbringa den sista riktiga sommarlovssemesterveckan. 

Nåja, vi kunde inte göra något åt trädet idag (min grensax eller rostiga fogsvans förslår inte långt...och dessutom är grensaxen på semester på västkusten haha) så vi åkte iväg till stranden istället.

Och vilken eftermiddag vi fick.

Lagom mycket folk och kompisar och vattnet var mycket finare än nån gång tidigare i sommar. Tvåan, Trean och Fyran badade och badade och så även jag.

Den vita byggnaden lite längre bort till höger är skolan här på orten. Badsjön är ett populärt utflyktsmål för skolklasserna och fritids, då det ligger så nära.    

Vid en kort fika/amningspaus så slocknade Fyran tvärt i min famn, så jag bäddade om henne rejält på vår filt (med full uppsyn från vattnet och bryggan, men tillräckligt långt bort och filtinbäddat för att jag skulle hinna fram när hon vaknade. Plus att personen på filten jämte oss, erbjöd sig att säga till om hon hann vakna innan vi badat klart) och sedan var det lek-och-bustajm för Tvåan och Trean på andra sidan av bryggan. På den djupa sidan.

Och jisses så skoj de tyckte att det var. En kompis från Ettans klass och en kille till var där och hoppade med oss och vi hade så fantastiskt roligt.  De hoppade bomben och dök och  simmade och skrattade. Oj så de njöt. Och så även jag. Guuuu' så härligt det är att vara i vatten. Jag glömmer det alldeles för ofta, men jag hoppade och dök minst lika mycket som alla ungarna. Det är en sån fantastisk känsla att klyva ytan, känna det svala vattnet runtom hela kroppen. Åh jag skulle ha kunnat vara i flera timmar, men till slut så fick jag lov att väcka Fyran så det inte skulle bli knas med nattsömnen.

Efter nästan tre timmars nonstopbad så var det dock dags att ta oss hem.

Pizza och pommes från pizzerian och sen var Trean så trött att hon ville lägga sig före Tvåan. En kort saga och godnattpuss och sen snarkade hon.

Nu sitter jag här.

Och tittar ut på mitt träd.

...och hela kroppen känns trött och genomarbetad efter dagens hoppdykningar...

Lovely!

Häromdagen när jag gick i min trädgård med Fyran som vanligt travandes bredvid mig, så upptäckte jag att de här blommorna (vad heter de nu igen? Svar: Solidago. Tack Å! <3 ) slagit ut. Jag förknippar dem mer med sensommar och tidig höst, men på ett ställe i trädgården verkar de vilja slå ut lite tidigare än så.

Mmm lite höstkänsla förde de allt med sig, så här mitt i all högsommarvärme.

Tricket att stoppa äppelkart i vasen för att den skall stå stadigare, snodde jag med mig från spontankalaset i måndags hehe.

...men ännu är det inte höst.

Och varje morgon så vill Fyran gå ut det första hon gör, så då blir det lite morgonfötter på trappan *lycka* (bild från ett par dagar sedan - spana in min snygga bonnbränna på fötterna haha)

Imorse tog vi även en morgonpromenad och med sötaste röda skorna på de där små yttepyttefötterna bredvid mina större, så ville jag bara smälta ner i en liten lyckopöl. 

Fantastiska Ungen min som travade iväg med skorna på som om hon inte gjort annat. Jag menar, det är ju en sak att gå barfota och känna underlaget ordentligt under fotsulorna och både inne och ute så nästan springer hon fram numera. Men det är ju bra att öva upp sina färdigheter med skor på också... det kan bli lite knepigt på förskolan sen om inte annat. Och som sagt, hon travade på som om hon aldrig gjort annat. Vid bvc fastnade vi, för där ville hon gå uppför och nerför rampen om och om igen. Häromdagen så styrde hon kosan med bestämda steg mot min finaste A's hus. Fast det dök upp lite blomlådor i backen upp som måste luktas på, så vi plingade aldrig på. Vilket nog var tur, för jag tror minsann att fröken A sov på söta örat vid den tiden på morgonen hehe.

Förresten så får jag knappt hålla henne i handen längre heller. Inte ens för att det är mysigt. Nä, det är "jag kan själv!" som gäller nu och hon drar snabbt ur sin lilla hand ur min och springer före mig. Hihi Gullstumpan min.

På tal om morgon. Jag bara måste visa frukosten som Tvåan beställde i morse. Hans egen idé och han kallar den för Toppfrukost. Smörgåsen tyckte han påminde om Bobo i Babblarna haha.

Om det inte vore för dalarna så skulle topparna inte vara lika hisnande härliga.

Efter otrolig onsdag så följde en lite trilskande tordag, fantastisk fredag och en löjligt latig och lurigt humörig lördag. En sådan där dag när det minsta kan bli lyckligt stort, och allt smått kan bli stora svallande känslor.

Och jag är ju lite knasig.

Men ju mer syskontjafsigt och surhumörigt det är - desto mer längtar jag ännu fler Underbaringar som kramas och gnabbas, gosas och tjafsas. 

Haha familjen Knasboll. Det är vi det. Och jag är så fantastiskt outsägligt oändligt tokkär i mina Busråttor!!

Och ikväll hände det igen.

Lite hårkamning och genast råkade Mamman läsa HELA den nya boken om prinsessan Kristalla. Den var ju bara 46 sidor lång med mycket text på varje sida... Underbar bok för övrigt, så här i Pridetider.

I går läste vi Kalle med klänning, och den blev en stor favorit hos Tvåan. Han tycker absolut att jag bara måste och skall och är tvungen att köpa Kalle blir kär. Så snart det bara går. Helst förra veckan.

Imorgon stundar söndag.

Jag var faktiskt tvungen att kolla upp om det verkligen, verkligen är lördag idag, för det känns inte som det. Jag vet faktiskt inte vilken dag det känns som. En vardag, tror jag. Än så länge går det att vara så där ljuvligt dagvill. Men vardagen kryper sig på med stora, tysta stormsteg.

En vecka kvar på måndag, sedan börjar Fyran förskolan.

Jisses.

Det är faktiskt nästan så jag börjar gråta på riktigt, för jag vill inte att det skall vara dags ännu.

Vill inte.

Fyran fick feber igår, så idag har vi inte gjort många knop.

Eller, vi har gjort rätt mycket, men i lugnt tempo och i den takt Fyran orkat.

I förmiddags så åkte vi in till minsta grannstaden och köpte ett par begagnade Nike-skor till Ettan.

På tåget dit, så började Fyran plötsligt kaskadkräkas. Över hela sig, hela mig och en stor kräkspöl på golvet. Det var bara att dra av henne tröjan och torka upp med den. Lilla Gumman var alldeles kokhet, så det var nog skönt att inte ha så mycket kläder på sig när hon satt på ryggen sedan. För efter det så verkade hon pigga på sig. I alla fall för en liten stund.

Skorna bytte ägare och sedan gick vi och köpte chaithé och lite annat gott på Johansson's. Mums.

Kollade läget på Fyran och då hon verkade pigg, så tog vi en snabb repa med semi-storhandling inne på Coop medan vi väntade på nästa buss. Som tur är så stannar den precis utanför. Och jag hade dessutom kvar åksjuketabletterna i handväskan (från Västkustresan) så Tvåan slapp bli åksjuk på bussen hem. Annars så klarar han nästan inte ens en tiominutersresa med buss utan att börja hulka.  Effektiv 1,5 timme från vi gick iväg tills vi kom hem igen, måste jag säga.

Regn! kom det till slut. I fem minuter eller så. Och vattentunnan gapar lika tom som innan. Bara en liten skvätt på botten finns där kvar.

Inget mer kräks under dagen - jag tror att tågkaskaden kom sig av en febertopp - men väl famngos mest hela tiden och sovstunder från och till.

Runt 18-tiden så var det som att hon vaknade till ordentligt. Fortfarande feberhet, men hon började vilja gå runt - fast hålla handen, för det var fortfarande alldeles för febervingligt. Vi gick ut på tomten för att lukta på regnet som kommit och gått och där ville Fyran direkt gå fram till cykeln och klappa på cykelkärran. In en sväng igen och i hallen så satte hon direkt kurs mot min röda cykelhjälm. Hon drog med mig till den och gav den till mig. Sen tog hon mig i handen och gick till ytterdörren. Jag öppnade den och följde henne. Då gick hon direkt till cykelkärran och klättrade upp i den. Sen pekade hon uppfordrande på min hjälm och blev så nöjd när jag satte den på mig.

Hmm jag tror att någon var sugen på en cykeltur?

Det slutade med att vi drog iväg hela familjen. Dock behövs det fyllas på luft i cykelkärran, så vi tog bara en kort runda...och på tillbakavägen så bara "råkade" vi slinka in på Candystore. Vi hade nämligen provat att göra slush hemma enligt den här instruktionen (och den kan nog bli bra till slut, med lite förfinad teknik och frystider) och då frågade jag Ungarna om de ville köpa riktig slush. Vad tror ni att de svarade?

Dock var det en envis geting som hängde efter Ettan, tills han slutligen tappade sin slush i asfalten. För att inte tala om att han fyllde ena foppatoffeln i samma veva. Sicken otur. Så jag gick in för att köpa en ny.

"Va, skall du köpa en till allaredan?" frågade mannen bakom disken. Då förklarade jag läget... och då blev Ettan bjuden på en ny. TACK!!

Väl hemma så visade Ettan lite fotpositioner han lärt sig på boxningslägret han fick vara med på häromdagen. Så nu har jag TRE boxningsgalna Ungar här hemma haha.

Måste kolla upp om det finns någon familjeträning eller så, för både Tvåan och Trean vill så gärna.

Myspysig dag och kväll med mycket skratt och kramar och varma ord och lek och bus.

Ettan har visat boxning, Tvåan och Trean har beundrat och övat. Han har rättat till och berömt och kramat och de säger hur mycket de älskar varann och aaaaaaaaaaaaaaaah - förstår ni hur tokkär jag är i mina fantastiska Kids?

Lycklig.

Åh.

Det blev en sån här magisk måndag. En sådan som jag kan leva länge på och minnas med njutning.

En förmiddag fylld med hemmafixande ( typ tvätt, disk, sopsortering, trädgårdsvattning, plock och stök), en kompis till Tvåan som plingade på dörren och ville leka. Pannkaka till lunch och när Fyran hade slocknat så fick jag både ordnat med internetbanken och sedan sorterat och vikt och inlagt all tvätt - både vardagstvätten och den som kommit i efterskott från Västkustresan. Så skönt att ha det klart!

Ettan vaknade sent efter en väldigt ledsen natt då Minecraftkontot bara fick fnatt och inte fungerade längre. Men efter lite tips av en härlig kompis till min lillebror och mycket handlingskraftiga och modiga försök på eget bevåg, så lyckades min Ettan fixa det. Wow! Jag är så himla stolt över min älskade Ettan!!! ...och som jag sade till honom, att när han väl har löst problemet, så kommer han ju att ha lärt sig en hel del på köpet också. Jag är alldeles imponerad dessutom av hur mycket han kan och att han vågar testa och trixa även med sånt han - ännu - inte kan och till slut så går det.

När Fyran vaknade ett par solvarmtrötta timmar senare, så gick vi och handlade. Två gånger. För eftermiddagen blev alldeles för tryckande svettig, så fika behövdes så vi kunde packa ihop oss och cykla iväg till badsjön. Strålande sol, mycket folk och glasskiosken öppen. Såg en kompis från Öppna Förskolan på en filt och knappt hade vi hunnit säga hej där i vattnet, så var vi spontaninbjudna på treårskalas i deras trädgård lite senare på eftermiddagen/kvällen. Så himla skoj och jag blev alldeles varm i hjärtat.

Bad och plask och plötsligt kom det ett helt boxningsläger för att träningssimma ikapp mot en pinne lite längre ut i sjön. Haha när de alla sedan satt på kanten av bryggan, så sjönk bryggan ner så pass att de liksom satt i vattnet. Fniss, det såg för roligt ut. Fick även chans att prata lite med tränaren, som även är pappa till en av Ettans klasskompisar, om att Ettan är småsugen på att börja träna boxning.  Ettan har ju fastnat för Rockyfilmerna. Jaja, han vet ju att det inte är så i verkligheten, men han har ändå blivit sporrad till att börja träna. Både för träningens skull, men även för att tävla så småningom. Och den där tränaren är så himla bra. Han såg sig omkring och frågade om Ettan var med till badet, för då kunde han få hoppa in i boxningslägret nu på en gång. Annars kommer det att starta en grupp strax innan skolstart och så kunde Ettan få träna ihop med klasskompisen/hans son också.

Hem och duscha av oss sjövattnet och sen travade vi iväg till kalaset.

I "presentskåpet" där hemma så hade vi hittat ett Nalle Puh-memory och det fick Tvåan slå in.

Hihi jag tror att födelsedagsbarnet blev glad, för hon började spela det med detsamma.

Och det var ett sånt där opretentiöst kalas. Alla hjälptes åt att flytta ut bord, duka fram, skära fruktsallad, ungarna busade och lekte. Och Fyran och jag travade iväg till deras hallonhäck för att plocka hallon till tårtan. Och vilken tårta sen. Helt vegan och så himla superdupergod! 

Underbara hängmattor har de också som det lektes i och så har de en katt som Fyran blev alldeles kär i och sprang efter. För sprang gjorde hon hela tiden. Eller nåja, GICK gjorde hon väl snarare, men det var verkligen hela tiden. Hon valde att gå före att krypa idag, och det trots ojämna markytor på både strand, i vattnet och i trädgården. Så helhäftigt att få följa hennes utveckling, för den går snabbt nu.

Lite då och då droppade det in fler gäster. Nån granne med barn här och andra vänner där. Och en sån skön samling människor sedan då. Jag trivdes som fisken i vattnet...mmm fler sådana kvällar och tiden gick som vanligt alldeles för fort när en har kul.

...för snart nog var klockan nästan åtta och det var dags att tänka på både middag och nattning och tjofaderuttan haha...

Tog den lata - men goda - middagsvägen och körde på pommes och minivegokorvar. Mums.

Och egentligen hade jag väl tänkt att bara läsa en lite Pixibok vid nattning, men det blev visst ett kapitel i Fantastifararenboken också. Haha. Så busigt.

Och sedan hann jag inte mer än ner till köket, innan Fyran slocknade vid bröstet.

Wow vilken härlig start på veckan vi fick!

...och jag försöker ju verkligen leva i Nuet och jag är så fantastiskt lycklig över min Familj, min släkt, mina vänner, mitt liv och allt som jag får känna och vara med om. Det är liksom en grundkänsla hos mig. Vad som än händer, så är jag liksom i grunden lycklig.

Men vissa gånger så kommer de där absolut häftiga ögonblicken av total lycka som liksom bara ramlar över mig. Den sköljer över mig som en våg, samtidigt som den tränger fram inifrån och ut. Från den innersta punkten i magen och hjärtat och hur det strålar ut i hela kroppen tills jag blir alldeles spagettig i hela kroppen av ren och skär total lycka. Så där svindlande pirrigt. Över mina Barn och det liv vi har tillsammans. 

Och idag vill jag bara ropa till hela världen att : Aaah jag är så himla tokkär i mina Underbaringar!!!

i några månaders tid så har Fyran gått och gått och gått....med sina små händer i ett starkt och fast grepp om mina fingrar. Varje gång jag försökt lirka loss mig, så har hon satt sig ner och vägrat försöka själv. Så hon har gått och jag har följt med haha.

Men så idag hände det: då reste hon sig helt plötsligt själv. Från mitt på golvet i köket så bara stod hon upp helt plötsligt. Stadigt. Och så gick hon två steg.

Satte sig på knä. Och reste sig igen. 

Och två steg blev till fyra och inte mer än en halvtimme senare så gick hon över halva köket.

Ivrigt påhejad av den bästa hejarklack man kan ha.

Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på hur hennes Storasyskon tjoade och applåderade och skrattade och var så himla stolta. Vi blev nog alla alldeles tagna av hur hon bara travade iväg. Så där lyckligt förvånade så man knappt hittar orden. 

Men jag håller med det som Trean sade: "Allvar, jag blir fett stolt!!"

Fyran var lika stolt hon. För varje gång hon travade iväg och fick applåder så skrattade hon med hela kroppen och tjöt av lycka. Älskade Unge.

Och så klart så firade vi med tårta. Två stycken till och med. Mums.

Två filmer fick jag till, en från alldeles i början och en lite senare. Så fantastiskt roligt att ha kvar.

Det är verkligen något helt magiskt att få uppleva sitt Barns allra första steg och när de börjar gå. Och det spelar ingen roll om det är första barnet eller det femtioelfte - det är lika fantastiskt varje gång.

Men att få uppleva det tillsammans med tre så oerhört stolta Storasyskon, det är så stort att mitt hjärta bara vill explodera. 

Heja heja heja min underbara Fyran som kan gå och hennes alldeles fantastiska Storasyskon som är de allra bästa storasyskon man kan ha. *lycka*